Det lilla människobarnet Mowgli hittas övergiven i den Indiska djungeln av den svarta pantern Bagheera (Sebastian Cabot) och han inser givetvis direkt att den lilla bebisen aldrig kommer att överleva om han inte gör något åt saken. Sagt och gjort, Bagheera lämnar den lille pojken hos vargarna som sen i flera år uppfostrar honom tillsammans med sina egna ungar.
När Mowgli (Bruce Reitherman) sen har nått rätt ålder så ämnar Bagheera föra honom tillbaka till människorna där han hör hemma, mest beroende på att tigern Shere Khan (George Sanders) har lovat att döda honom eftersom han hatar människor.
Mowgli vill inte lämna djungeln och vägrar följa med Bagheera, han menar på att han klarar sig själv och det får han verkligen bevisa när han på sina äventyr i den farliga djungeln träffar den gemytlige björnen Baloo (Phil Harris), den hypnotiskt listiga ormen Kaa (Sterling Holloway), elefantpatrullen med Överste Hathi (J. Pat O'Malley) och orangutangen Kung Louie (Louis Prima).
Den här historien bygger på en roman av författaren Rudyard Kipling men som vanligt när Disney tar tag i en berättelse och gör om den till film så har dom gjort den gulligare, roligare och mer familjevänlig än originalet och här har dom lyckats att göra det riktigt bra. Det här är en av topparna i hela deras produktion och också den sista filmen där Walt Disney själv var med som producent, han dog strax innan filmen hade premiär.
Det är en nästintill fulländad animerad historia. Det finns en del detaljer som jag nu som vuxen hänger upp mig på, bland annat det till bredden sockersöta slutet som inte riktigt synkar med resten av filmen sen så är det faktiskt så att dom skådespelare som gjorde rösterna i den svenska versionen slår dom amerikanska med hästlängder.
Det är ett fantastiskt äventyr, enastående animerat och superb musik av George Bruns.
