Det är morgonen efter ostronfestivalen Oistra i Doggerland. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar ordentligt bakfull på ett hotellrum och bredvid henne i sängen ligger den sista mannen som borde ligga där, hennes chef.
Samma morgon så hittas en kvinna brutalt ihjälslagen och det visar sig vara exfrun till mannen som Karen hamnat i säng med, en man som nu tillhör en skara som måste höras om mordet.
En fascinerande och intressant historia som utspelar sig på den helt påhittade ögruppen Doggerland som ligger mellan Storbritannien och Norge. Det är klurigt och välskrivet, spännande och dramatiskt även om det finns ett par lite tråkiga transportsträckor.
Brian O'Conner (Paul Walker) slår sig ihop med barndomskamraten Roman Pearce (Tyrese Gibson) för att med Los Angeles polisen försöka sätta dit den ökände narkotikasmugglaren Carter Verone (Cole Hauser) som letar efter förare som på ett snabbt sätt kan transportera hans knark.
Snäppet sämre än den första filmen i alla detaljer, inte ens bilåkarscenerna är speciellt imponerande.
Dom Toretto (Vin Diesel) står med huvudet nere under motorhuven på dagarna och kör race runtom i Los Angeles på nätterna. Polisen misstänker att Dom även ligger bakom ett antal kapande av långtradare med värdefullt innehåll och för att få bevis så infiltrerar polisen Brian O'Conner (Paul Walker) Doms gäng där han också omedvetet blir kär i Doms syster Mia (Jordana Brewster).
Gillar man mullrande motorer och ett jädrans bilåkande i storstadsmiljö så har man här en högtidsstund och även en som inte är så insatt i motorvärlden som jag kan också imponeras av vissa scener men i stora drag så är det här rätt löjligt. Tråkig historia, fånig dialog och rätt uselt skådespeleri men action är det minsann.
En ung pojke har av misstag skjutits ihjäl av en polis och det som följer är massdemonstrationer mot polisvåld. Under en hetsig demonstration så kastar någon en bensinbomb mot kravallpoliserna där en av dom träffas och skadas svårt.
Kvällen efter så hittas en SL buss stående i en av Stockholms förorter där alla passagerarna inklusive föraren skjutits ihjäl och efter polisen inledande undersökningar så visar det sig att två på bussen är poliser och att dom var med under den olycksdrabbade demonstrationen kvällen innan.
Den här Beck-filmen är riktigt bra, för det första så tar Martin Beck här åter ett kliv framåt och spelar ånyo en av huvudrollerna och så får hans barnbarn också vara med en del i polisarbetet. Det är välgjort och skådespelarna är bra även om kanske historien är lite väl osannolik.
Det är under den senare delen av 1800-talet då en mindre ort ute på landsbygden drabbas av en serie mord på unga män. Alla offer hittas med halsen uppsliten och tappade på blod. En av dom som attackerats överlever men tappar förståndet och börjar yra om en bevingad varelse med enorma ögon.
Kriminalkommissarie Quennell som eminent spelas av den kylige Peter Cushing utreder fallen och börjar tro att det kanske kan vara en stor örn som ligger bakom attackerna med tanke på vad den överlevande pratat om. Han tar med sig sin teori till den berömde entomologiprofessorn Carl Mallinger som experimenterar med malar och som bor på ett stort gods med sin dotter Clare på orten men han menar på att detta är omöjligt.
Professorn och hans dotter Clare beter sig dock underligt och när Quennell efter ett tag upptäcker att alla offer hade med dom att göra så försvinner dom spårlöst från orten.
Trots den otroligt löjliga och missvisande svenska titeln på den här filmen så är den bra, i alla fall ända fram till slutet som tyvärr blir en besvikelse och drar ner helhetsintrycket. Peter Cushing är dock som vanligt bra och det är han som bär upp denna monsterhistoria.
Lena Söderblom och Gösta Ekman som det gifta paret Karin och Gunnar Papphammar i en serie i fyra delar där Gösta Ekman sen skulle ta med sig sin karaktär till dom oerhört populära kortfilmerna om Papphammar som några år senare skulle dyka upp på SVT.
Blandade sketcher som sträcker sig från rent barnprogram till vardagshändelser och politik. Nivån är rätt ojämn, vissa scener har åldrats bra och är precis lika aktuella idag som då medan andra känns rätt torra men Gösta Ekman får ju även här utlopp för sina fysiska konststycken som man ju aldrig kan se sig mätt på.
Som det har varit i Anders De La Mottes senaste böcker så är det även här en ung kvinna som är huvudperson, ett gammalt mystiskt dödsfall och så är platsen en mindre by i södra Sverige.
Thea Lind kommer till den illa orten Tornaby med sin man som är född där och som nu ska arrendera ett slott där han tänker öppna restaurang. Thea själv har fått jobb som läkare på orten men hinner knappt börja förrän hon får vetskap om ett gammalt mystiskt mordfall där den unga Elita Svart mördats under en hednisk rit i skogen.
Alla i Tornaby verkar bära på hemligheter och det visar sig också att Thea själv kanske har ett och annat skelett i garderoben.
Den mytologiska figuren Bladmannen har en viktig roll i det här thrillerdramat som jag tycker är författarens mest helgjutna, spännande och bästa historia hittills.
Berättelsen vrider sig flera varv ett antal gånger så att man som läsare till slut inte har en aning om vad som egentligen hänt och allting avslöjas inte förrän i dom absolut sista meningarna.
Tommy Shelby är nu en respekterad politiker vilket innebär att han måste vara försiktig med vad han gör tillsammans med sitt gäng The Peaky Blinders men hoten mot honom och hans familj kvarstår och dom måste han se till att undanröja.
Fascisterna börjar få sina röster hörda vilket Tommy tänker utnyttja genom att sälja dom till Churchill samtidigt som en döden slår till mot personer i hans närhet och en före detta partner återvänder från graven.
Den första säsongen av Hipp Hipp var ju strålande med alla dessa figurer som Anders Jansson och Johan Wester spelar och i den här säsongen så har dom verkligen växt ihop med alla karaktärer så varenda detalj sitter perfekt.
Bland det roligaste som har gjorts i det här landet, utan tvekan.
Den Franska kriminalpolisen Alice vaknar upp i ett skogsparti i Central Park, New York fastlåst i handbojor med en helt okänd man. När chocken har lagt sig något och hon väcker mannen så visar det sig vara en amerikansk jazzpianist som inte heller vet var han är eller vad som hänt.
Det enda Alice minns är att hon varit ute kvällen innan i Paris med några väninnor och pianisten som heter Gabriel berättar att han hade en spelning samma kväll i Dublin på Irland.
Ingenting är som man tror och ingen är den man tror att den är. Här ställs allt på ända och som läsare så är man fylld av lika många frågetecken som dessa två huvudpersoner och det är först i slutet som allting skingras och man kan andas ut något i alla fall.
Rejält spännande i en fantastiskt bisarr historia med våld, död och hämnd men med vink om att kärleken kan täcka allt det mörka onda med sin värmande pläd.
En mystisk tystlåten man rider in i den lilla staden Rio Arriba. När sheriffen frågar honom om hans ärende så säger han att han är där enbart för att bevittna hängningen av fyra brottslingar som ska äga rum kommande dag.
Under natten så lyckas busarna fly och dom tar dessutom med sig en ung kvinna som gisslan.
Ett uppbåd samlas för att fånga in rymlingarna men främlingen verkar ha andra planer för dom.
Gregory Peck är mycket bra som främlingen som man efter en stund får veta heter Jim Douglass och som är en man tyngd av sorg och hämndbegär och varför är någonting som avslöjas sakta men säkert medan jakten på rymlingarna fortgår.
Det finns givetvis en kvinna med i spelet också, Josefa Velarde som visar sig vara en gammal kärlek till Jim och som spelas av Joan Collins som är vacker men som har en rätt meningslös karaktär som inte för den här handlingen framåt det minsta.
Denna historia är ett grymt spel mellan Jim och dom busar han jagar som spelas av Lee Van Cleef, Henry Silva, Albert Salmi och Stephen Boyd.
Hämnd, skuld och rannsakan av sitt samvete är huvudingredienserna och det är bra och våldsamt men slutet är tyvärr lite för dåligt kryddat för att man ska vara helt nöjd.
Gänget Peaky Blinders är hotad och Familjen Shelby är splittrad. Tom blir mer och mer ensam på sin kant men när den Italienska maffian anländer till England och hotar utplåna alla Sheby's så är dom åter tvungna att samlas för att möta mördarna.
Den här säsongen kändes ett tag som slutet där precis allting verkade rasa samman för familjen Shelby men med list och våld, precis som i tidigare säsonger så kravlar dom sig på något sätt upp igen.
Fortsatt riktigt spännande, dramatiskt, våldsamt och med enastående skådespeleri.
Peter Haber spelar fortfarande kriminalkommissarie Martin Beck men är numera bortskuffad till en plats bland kulisserna där han ibland med en bekymmersam min kommer med goda råd till dom poliser som numera sköter polisarbetet.
Här är det kommissarie Alexandra Beijer som ska medverka i TV men som hamnar mitt uppe i ett gisslandrama istället och där hon försöker få med gärningsmannen i TV-studion samtidigt som poliserna Josef, Oskar, Jenny och Ayda försöker lösa saker och ting på utsidan och då med lite hjälp av Beck som i den här berättelsen faktiskt lyfter på häcken och tar sig från polishuset till SVT.
Jag är inte speciellt imponerad av denna film även om historien har sina poänger med en rätt sjyst twist på slutet men skådespelarna känns rätt trötta och oengagerade och Beck själv får ju som sagt endast vara med på allvar när han på slutet står på balkongen och skålar med grannen, scener som en gång var komiska men som nu tappat det mesta.
Polismästaren sliter med sitt band och låtskrivande samtidigt som Lasse & Maja mer eller mindre tar över hans jobb i jakten på allehanda skurkar i den lilla staden Valleby. Caféägarna Sara och Dino jobbar med sitt förhållande precis som Muhammed Karat och Barbro samtidigt som hotellägaren Ronny Hazlewood hittar på nya evenemang för att liva upp stämningen i stan.
Dom sagolika omgivningarna och mysiga stämningen som tidigare funnits i filmerna är tyvärr borta i dom här två säsongerna vilket jag tycker är lite synd men det är till och från roligt och rätt underhållande och så är det ju en hel del goda skådespelare som passerar även i dom här 6 avsnitten.
