Frankensteins Brud (1935)

Org Titel:  The Bride of Frankenstein

År:  1935

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 15 min

Efter att ha räddats från den brinnande kvarnen vilar Henry Frankenstein ut hos sin blivande fru Elisabeth och svär att lägga alla mänskliga experiment bakom sig.

Han är dock inte den enda som överlevde branden, monstret lever och irrar nu runt i bygden och sätter skräck i befolkningen.

Henry Frankenstein får besök av den mystiske Dr Pretorius som vill att dom ska arbeta tillsammans och skapa en levande varelse men Henry vägrar.

Doktorn ger sig dock inte utan tar med sig Henrys skapelse, kidnappar Elisabeth och tvingar Henry att återuppta sina experiment och skapa en kvinna åt monstret.

Regissören James Whale som gjorde den första filmen 1931 var inte intresserad av att göra en uppföljare men efter fyra år av tjat från filmbolaget så tackade han till slut ja och det får man väl säga var tur för om han lyckades enormt bra med den första historien så har han här pusslat ihop ett mästerverk med nyskapande specialeffekter av Jack Pierce och enastående foto av John J Mescall.

Han har utvecklat den tragiskt sorgliga biten med monstret som egentligen bara är ute efter en vän men på grund av sitt utseende bara betraktas som ett skräckinjagande monster.

En av filmhistoriens kändaste scener är ju när varelsen möter en blind man som ju inte blir skrämd för att han ju inte ser hans ansikte och där monstret då äntligen får känna på okonstlad och äkta vänskap.

Boris Karloff är fantastiskt bra som monstret och kan verkligen förmedla känslor under den där masken och allt smink. Man ler, gråter och lider med honom där han stapplar omkring i en värld som bara vill se honom död.

Frankensteins Brud är ju titeln på filmen men hon dyker ju inte upp förrän dom sista tio minuterna, vilket ju känns lite konstigt men detta är ju inte en detalj som drar ned på betyget på detta skräckdrama som är ett av dom bästa som gjorts.

Guardians of The Galaxy Vol 2 (2017)

https://youtu.be/wUn05hdkhjM?si=rW8Y0eocHtyzfV0Z

Efter att ha räddat planeten Xandar från Ronan så är The Guardians nu rymdens nya hjältar och Quill (Chris Pratt) deras självklara ledare.

Tvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper) håller på att ställa till det för gänget rejält när han stjäl ett par ovärderliga batterier från Drottning Ayesha (Elisabeth Debicki) men dom får oväntad hjälp från en person ur Quills förflutna.

Humorn i den här andra delen av rymdens hjältar har tagit ännu ett snäpp uppåt och det har definitivt inte gjort någonting sämre.

Det är hysteriskt roligt med en massa små vinkar till 80-talet, vad det gäller musik, film och TV-serier och man skulle nog behöva se filmen en gång till för att få med allt.

Humorn har ju som sagt inte flyttat på någonting annat utan det är ju full spruta redan från början.

Action, explosioner och imponerande svulstiga scenerier så det räcker och rinner över och det känns som om regissören James Gunn som ju även gjorde den första filmen haft riktigt roligt under arbetet.

Spännande explosivt, roligt som fan och häftiga effekter och så har dom ju givetvis pusslat ihop lite känslosamma minuter på slutet så att vi som åskådare inte ska resa oss upp från biofåtöljerna torra i ögonvråna.

Exorcisten II: Kättaren (1977)

Org Titel:  Exorcist II: The Heretic

År:  1977

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 58 min

Dr Gene Tuskin arbetar med barn med speciella problem och en av dom är Regan som lider av drömmar och undertryckta minnen sen händelserna då Father Merrin som försökte befria henne från demonen Pazuzu dog.

Vatikanen skickar ut Father Philip Lamont för att ta reda på vad som egentligen hände i det där huset fyra år tidigare.

Regissören John Boorman har verkligen inte lyckats med någonting i den här uppföljaren till filmen Exorcisten som kom fyra år tidigare.

Han har försökt bygga upp någon form av spänning men den känslan som han vill förmedla infinner sig aldrig och när det väl börjar hända saker på allvar, när det är femton minuter kvar då har man redan tröttnat på alltihop.

Skådespelarna verkar inte veta vad dom ska göra och är riktigt dåliga och då har ju ändå Richard Burton en av dom ledande rollerna.

Han har ju senare sagt att han ställde upp i denna film enbart för pengar eftersom han låg i en dyr skilsmässa med Elisabeth Taylor och behövde allt han kunde få.

Varken regin, manuset eller skådespelarna håller måttet i denna produktion som är rent ut sagt usel.

Korpral McB: Anmäld Saknad (1971)

Org Titel:  The Beguiled

Land:  USA

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 45 min

Mitt under det Amerikanska inbördeskriget så hittar den unga Amy den svårt sårade nordstataren John McBurney utanför den bortglömda flickskolan ute på landsbygden mitt i sydstatarnas område.

Trots hans färg på uniformen så bär dom in honom på skolan och försöker behandla honom så gott det går.

När McBurney vaknar till liv så ser han sig omgiven av kvinnor som han inte vet om han kan lita på.

Ska dom ange honom eller har dom andra planer?

Den här filmen regisserad av Don Siegel kom tyvärr upp på biograferna i samtidigt med hans film Dirty Harry där också Clint Eastwood spelade huvudrollen och eftersom den filmen blev en sådan megasuccé världen över så försvann den här från repertoaren ganska snabbt vilket var synd för den är faktiskt riktigt bra.

Dessutom så lanserade filmbolaget den här filmen som en actionfilm vilket ju gjorde att dom som gick och såg den blev mäkta besvikna.

Det är filmad teater som lika gärna kunde ha satts upp på en scen där historiens kärnpunkt är den erotiska spänningen mellan dom här kvinnorna på skolan, deras lärare, kokerska och den skadade soldaten McBurney som ju verkligen är en fluga i spindelns nät där han hänger och sprattlar och till en början inte vet om eller när han kommer att lämnas över till sydstatsarmén.

När han inser att han nog ändå fått en fristad så börjar han istället ett psykologiskt parti schack där han spelar ut kvinnorna mot varandra och sår split i den annars så tajta gruppen.

Det är spännande, erotiskt, bra skådespeleri och snyggt foto av den legendariske Bruce Surtees.

Ginger Snaps 2: Unleashed (2004)

Land:  Kanada

Genre:  Skräckfilm

Längd:  1 tim, 34 min

Brigitte är på flykt och försöker att förhindra att det som hände hennes syster ska hända med henne genom att injicera naturmedlet Monkshood.

Hon kollapsar och hittas av polisen som skickar henne på en rehabklinik eftersom dom misstänker att hon är narkoman.

På kliniken träffar hon den unga och mystiska Ghost som efter ett tag börjar inse vad Brigitte försöker dölja och att ett fruktansvärt hot närmar sig.

Jag tycker att regissören Brett Sullivan har gjort ett riktigt gott hantverk här i del 2 av den här varulvsserien om dom två systrarna Brigitte och Ginger även om Ginger som ju dog i den första filmen här endast är med som ett spöke som delar ut goda råd blandat med sarkastiska kommentarer till sin syster Brigitte.

Det är spännande från första till sista sekund och det är smart att inte visa för mycket av själva monstret, det var ju just det som drog ner lite av betyget i den första filmen.

Det man kanske kan bli lite trött på är väl att Emily Perkins som gestaltar Brigitte hela tiden ska gå omkring och se så ansträngt deprimerad ut, det känns liksom inte riktigt äkta efter ett tag.

Cool musik av Kurt Swinghammer som för känslan till en industrilokal i Östberlin på 80-talet och ett mörkt, grått och deppigt bra foto av Henry Less och Gavin Smith.

Intensivt spännande och blodig underhållning.

Frankenstein (1931)

Den unge Dr. Henry Frankenstein är besatt av att försöka skapa en levande människa av ihopsatta döda kroppsdelar och först när han väl lyckats så inser han och ångrar djupt vad han egentligen gjort.

Absolut en av dom viktigaste filmerna inom skräckgenren och en milstolpe i filmskapande generellt.

Regissören James Whale tog idén från författarinnan Mary Shelley's roman och skapade en film om den nästintill galna vetenskapsmannen Henry Frankenstein som är ute efter att skapa den perfekta människan men ser sig senare ha pusslat ihop ett monster.

Ett monster som ändå visar sig ha känslor och som inget annat vill än att få förståelse men som ju inte kan prata, är fruktansvärt stark och som bär på ett groteskt utseende som gör att han stöts bort och jagas som ett djur.

I början så presenteras filmen av en man som varnar publiken från att den kanske kommer att chocka rejält och att om man tvivlar så kanske det är dags att lämna biosalongen innan filmen börjar sen så när förtexterna rullar och skådespelarnamnen dyker upp så står det bara ett frågetecken efter monstret.

Allt för att göra det så läskigt som möjligt givetvis.

Nu så här i efterhand så vet ju alla att monstret spelades av den Engelska skådespelaren Boris Karloff som här fick sitt stora genombrott och som på ett enastående sätt visar känslor i ett annars stenhårt stelt ansikte och som gör att man får sympatier för denna tragiska figur och funderar på vilka som egentligen är monster.

Strålande foto av Arthur Edeson och Paul Ivano och makeup-effektmakaren Jack Pierce designade masken till monstret som ju blivit en av filmhistoriens mest kända och som Universal Pictures dessutom tog patent på till år 2026 så att andra som senare skulle göra film av denna historia inte skulle kunna använda sig av samma ansikte.

En fantastisk film som är så mycket mer än bara ren skräck.

End of Days (1999)

Titel:  End of Days

År:  1999

Land:  USA

Genre:  Thriller, Action

Längd:  2 tim, 1 min

Det är den 28e December 1999 och invånarna i New York gör sig redo för millennieskiftet.

Samtidigt har ondskan kommit till staden och Mörkrets Furste letar efter den utvalda kvinnan Christine som han ska göra gravid senast på Nyårsnatten då världen kommer att upphöra att existera.

Hoppet ligger hos den icke troende fd polisen Jericho Kane som inte är så lätt att övertyga om allt detta religiösa.

Här har minsann regissören Peter Hyams tagit i så det räcker och blir över.

Det sparas inte på nåt utan här har han samlat precis alla ingredienser som finns när det kommer till kampen mellan gud och djävulen, gott och ont.

Det känns som om han här har försökt att spä på folkets rädsla och oro inför det stundande millennieskiftet med att säga att det inte bara är datorerna som kommer att slås ut.

Jag vet inte varför filmmakarna valt just Arnold Schwarzenegger i huvudrollen som den självmordsbenägna och alkoholiserade fd polisen Jericho Kane.

Det visas inga muskler och det krävs lite skådespelande för att bära den rollen så valet är för mig väldigt underligt.

Nu säger jag inte att dom andra skådespelarna i filmen är bra för det är dom inte trots att Gabriel Byrne gestaltar Hin Håle själv, Rod Steiger som den gamla prästen Kovak och Robin Tunney som Christine, kvinnan som alla vill ha tag i.

Även om man fick en liten "Omenstämning" i början när förtexterna rullade på så försvann den så fort man fick se några scener som snudd på är exakta kopior från Dödligt Vapen och För Några Få Dollar Mer.

Dålig fantasi och en rätt dålig film trots en del maffiga effekter.

Return to Sleepaway Camp (2008)

Titel:  Return to Sleepaway Camp

År:  2008

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 26 min

Det är sommarlov och på lägret Camp Manabe håller ungdomarna på att terrorisera varandra som vanligt medans den underbetalda personalen gör allt för att om möjligt stå ut ett par veckor.

Lägret sköts av Frank och hans partner Ronnie och när människor börjar att försvinna och dyka upp mördade så minns Ronnie tillbaka 25 år i tiden då den fruktansvärda massakern skedde på Camp Arawak då han jobbade som ledare där.

Han misstänker att den mördaren Angela har kommit tillbaka.

Regissören Robert Hiltzik som ju gjorde den första filmen i den här serien redan 1983 har åren emellan dessa verkligen inte utvecklats ett enda dugg när det kommer till filmskapande, snarare tvärtom.

Informationen säger att de ska vara en skräck/komedi men det är inte roligt någonstans

Detta är en anskrämlig produktion där dom enda som lagt ner lite själ i arbetet verkar vara makeup teamet som ändå fått till lite slaskigt blodiga scener.

Death Wish (2018)

Titel:  Death Wish

År:  2018

Land:  USA

Genre:  Drama, Thriller, Action

Längd:  1 tim, 47 min

På det största sjukhuset i Chicago arbetar kirurgen Dr Paul Kersey.

En natt så kommer hans fru Lucy och dotter Jordan in akut efter att ha blivit rånade och skjutna i familjens hem.

Lucy dör av skadorna, Jordan hamnar i koma och polisen har minimala spår av förövarna och det verkar som om detta enbart kommer att bli ännu ett av stadens ouppklarade fall.

En nyinspelning av Michael Winners Death Wish från 1974 då Charles Bronson gestaltade Paul Kersey.

Här har dock manusförfattaren Joe Carnahan ändrat så att Kersey är kirurg istället för arkitekt som han var i originalfilmen.

Det är ett ganska smart drag för då tillkommer ju den där besvärliga psykologiska situationen för Kersey som i vanliga fall arbetar med att rädda liv och som nu påverkad av hämndens ljuva sötma egentligen vill ta kål på alla busar, oavsett kategori.

Den lilla detaljen är väl filmens behållning och det här ämnet med att ta lagen i egna händer som ju egentligen borde vara filmens kärnpunkt och ett ämne att diskutera kring faller ganska snart bort och istället så blir detta bara en hämndfilm som man tycker att man sett ett otal gånger förut.

Dessutom så känns Bruce Willis i huvudrollen som den hämnande äkta maken, fadern och kirurgen ganska trött och lite blasé och regissören Eli Roth kan faktiskt bra mycket bättre än så här.

Demons (2017)

Titel:  Demons

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Drama, Skräck

Längd:  1 tim, 45 min

Författaren och fd prästen Colin och hans fru Kayleigh lever ett till synes bra liv men där bakom den putsade fasaden så lider båda två av minnen sen flera år tillbaka i tiden då Colin utförde en exorcism på Kayleigh's yngre syster som ansågs vara besatt och som dessutom avled under en av sessionerna.

Regissören, manusförfattaren och även huvudrollsinnehavaren Miles Doleac har här försökt att göra ett skräckdrama med betoning på drama med flera bottnar och så en knorr på slutet som ska få oss tittare att kippa efter andan.

Har han då lyckats?

Näe, det har han inte och det beror på att han inte har dom kvaliteterna så att han kunnat göra en intressant film på sin egna historia och sen så är skådespelarna så tråkiga att vad som än händer så blir man aldrig vare sig engagerad, skrämd eller på något annat sätt road.

I slutändan så blev detta egentligen ingenting mer än en gäspning.

Cast Away (2000)

Titel:  Cast Away

År:  2000

Land:  USA

Genre:  Drama, Äventyr

Längd:  2 tim, 23 min

Chuck Noland är systemingenjör på transportföretaget FedEx och besatt av tider och planering.

Under en arbetsresa så störtar flygplanet han befinner sig på i Stilla Havet och Noland flyter iland på en öde ö som den ende överlevande från kraschen.

Visst är det ju så att man i samma ögonblick som denne tidsfetischist Chuck Noland hostande flyter iland på en öde ö vet att han i slutändan kommer att överleva och återvända till civilisationen, frågan är bara när och vad han kommer att få vara med om för öden och äventyr innan den dagen kommer.

Ja, det är ju inga jätteödlor eller kannibaler som han tvingas tampas med på denna ö utan mera sånt som att försöka göra upp eld, få tak över huvudet, hitta mat och på något sätt finna en väg bort från denna plats.

Det är med andra ord ingen amerikansk actionhistoria som regissören Robert Zemeckis levererar och filmen bjuder heller inte på några större överraskningar men det gör inte så mycket för det är för jävla bra gjort, dramatiskt och spännande trots att det egentligen inte är spännande för att man oftast vet vad som kommer att hända i nästa scen.

Tom Hanks är ju strålande, det är ingenting att snacka om och eftersom han i 95% av filmen är ensam framför kameran så är ju det tur eftersom det annars skulle ha blivit riktigt torftigt.

Det är vildmarksteater på hög nivå.