Det gamla Järnvägshotellet ska renoveras men när byggnadsarbetarna börjar riva i balsalen så hittar dom ett skelett bakom den ena väggen. Poliserna William Haglund (Rolf Lydahl) och Konrad Bergqvist (Johannes Kuhnke) tar tag i fallet. Konrad håller samtidigt på med att försöka utreda ett antal våldsrelaterade fall där drogen Rohypnol figurerar medan William engagerar sig i dom fyra gäster som i över 10 år bott på hotellet där liket hittats och som enligt rättsläkaren kan ha legat där i hela 12 år.
En miniserie med ett antal olika men viktiga ben att stå på. Polisen William som nästan maniskt börjar intressera sig för dom mer eller mindre underliga karaktärerna på hotellet brottas samtidigt med förhållandet med frun Mona (Ingela Nilsson) som håller på att krackelera och sonen Alexander (Camaron Silverek) som precis flyttat hemifrån och som umgås i kretsar där det bevisligen figurerar droger.
Efter ett tag så börjar arbetet med skelettet i väggen att minska och William verkar istället vara mer intresserad av hotellgästernas bakgrund och anledningen till varför dom bott på hotellet så länge men samtidigt som Konrad råkar ut för en trafikolycka och hamnar i koma så börjar saker och ting lösa upp sig, både i Rohypnolutredningen och vad det gäller det mystiska fallet på hotellet.
Dramatiskt och spännande och med en liten vink om att man kanske inte ska fastna för mycket i gamla rutiner utan ibland byta färdriktning bara för att det kan vara intressant, kul och för att se världen från andra infallsvinklar och lära sig nya saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar