Joel har precis flyttat hem till den småstad där han en gång växte upp, nu för att ta hand om sin mamma Monika som precis ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet så stöter Joel på barndomsvännen Nina som han inte pratat med sen ett smärtsamt farväl i tonåren.
Monika blir snabbt sämre efter flytten till Avdelning D och det är någonting hos henne som skrämmer Joel, hon verkar veta saker som hon definitivt inte ska veta och hon får allt våldsammare utbrott. Det är som om någonting har tagit över hennes själ.
Läskigheter på ett demensboende i en svensk småstad, det kan man väl kalla vardagsskräck om något. Långt ifrån Strandbergs förra bloddrypande vampyrhistoria så finns här en obehaglig inramning som gör att man hela tiden har en olust känsla. Karaktärerna byggs upp ordentligt så att man verkligen känner dom när det väl börjar att blås ordentligt.
En riktigt läskig och bra berättelse om kärlek, vänskap, sorg och utsatthet på ålderns höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar