George Michael : Freedom (2017)

Titel:  George Michael: Freedom

År:  2017

Land:  England

Genre:  Dokumentär

För mig personligen så har George Michael och hans musik inte betytt någonting och jag har heller inte gjort några allvarliga försök att sätta mig in i hans produktion.

Nu såg jag denna dokumentär enbart för att min fru som alltid älskat George Michael satte sig ner i soffan för att se den och jag fick se en mycket bra och intressant musikdokumentär om en person som mått dåligt mer i sitt liv än bra samt en riktigt tuff person som ensam stått emot stora tunga skivbolag för att få göra saker och ting på sitt sätt.

Han bjuder på en privat sida av sig själv där han berättar om sin stora kärlek som också blev hans stora sorg eftersom han bara ett år efter att dom träffats gick bort i AIDS.

Tyvärr så är han bara personlig till viss del och utelämnar dom sista åren av sitt liv där han ju flera gånger togs för droginnehav och anklagades för sexuella trakasserier, man skulle ju vilja veta vad som egentligen låg bakom detta och sen även varför WHAM bröt upp för det sägs det ingenting om och hans partner i det bandet Andrew Ridgeley är inte med i denna dokumentär trots att det vimlar av kända artister och musikproducenter.

Intressant är det dock och det finns en hel del musik för den som gillar hans låtar också.

Wilson (2017)

Org Titel: Wilson

År: 2017

Land: USA

Genre: Drama, Komedi

Längd:  1 tim, 34 min

Wilson är en medelålders man som lever utanför dom vanliga ramarna som finns i samhället.

Hans barndomskamrat och enda vän flyttar till en annan stad och hans far dör och då inser han att han helt plötsligt inte har någon han kan dela barndomsminnen med.

Han letar upp sitt ex Pippi och får då reda på att han har en dotter som är 17 år och som han aldrig träffat.

Historien i den här filmen, regisserad av Craig Johnson är lite haltande.

Huvudkaraktären Wilson ändrar form på ett sätt som gör det lite svårt att få grepp om det hela men att jag ändå ger den en fyra i betyg beror på att Woody Harrelson är en fröjd att skåda varenda sekund han är i bild så efter en stund så glömmer man historien och njuter istället av enmansshowen.

Bra skådespeleri, bitvis hysteriskt roligt och tragiskt men ojämn och en något virrig historia

Dimman (1980)

Org Titel:  The Fog

År:  1980

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 29 min

Den gamle sjömannen Mr Machen sitter på en strand några minuter innan 12-slaget omgiven av en samling nervöst lyssnande barn och berättar en historia om hur ett skepp på 1800-talet gått på grund utanför kuststaden Antonio Bay och att besättningen kommer att återvända för att utkräva hämnd på dom ansvariga.

Regissören John Carpenter och fotografen Dean Cundey som han ju även samarbetade med i Halloween har skapat en mäktig inledning på den här skräckfilmen där vi i korta klipp kastas mellan olika platser på orten och där någonting skrämmande håller på att växa till sig. Dom inledande 20 minuterna är enastående filmkonst.

Efter det så är det ju mer eller mindre en ordinär skräckhistoria där 100 år gamla algindränkta sjöbusar med allehanda läskiga mordvapen kommer tillbaka till platsen för deras död för att utkräva hämnd på dom ättlingar till dom bybor som en gång i tiden lurade dom i graven.

Skådespelarna är utmärkta i sina karaktärer och ibland så infinner sig en liten krypande läskig stämning trots att filmen ändå har 37 år på nacken och att dom där rött skinande ögonen på mördarbesättningen ser lite fåniga ut. 

Stämningsfull musik, säker regi av John Carpenter som verkligen kan det här med att hantera en bra spökhistoria och bra foto med såna där typiska 80-talsaktiga färgskalor som får vilken pastellpalett som helst att bli yr.

Broken (2012)

Titel:  Broken

År:  2012

Land:  England

Genre:  Drama

Längd:  1 tim, 31 min

Vi får följa tre familjer i ett till synes lugnt villaområde och där händelserna ses genom den 11-åriga flickan Skunks ögon.

Vardagsrealism när den är absolut som bäst och det var inte svårt att ta denna film och karaktärerna i den till sitt hjärta.

Skådespelarna är fantastiska med rutinerade Tim Roth och Cillian Murphy till den debuterande Eloise Laurence som Skunk.

Regissören Rufus Norris hade innan denna film enbart sysslat med teater och det märks för det här är ihopsatt som en teaterpjäs och skulle kunna sättas upp på en scen.

Det är dramatiskt spännande, tragiskt och roligt, kärleksfullt och våldsamt och enastående bra.

Är det ändå nåt jag ska klaga på så är det att den kändes lite kort och att slutet kanske hastas på lite men det är ju en detalj som inte stör nämnvärt.

Blade Runner (1982)

Titel:  Blade Runner

År:  1982

Land:  USA, Hong Kong, England

Genre:  Action, Sci-Fi

Längd:  1 tim, 57 min

Året är 2019, platsen ett överbefolkat sunkigt och ständigt ösregnande Los Angeles.

Storföretaget Tyrell Co har skapat artificiella människor kallade replikanter som är framställda för ett liv på endast 4 år och som används som arbetare på andra koloniserade planeter och dessa får ej vistas i frihet på vår planet.

Nu är det ju givetvis så att fyra replikanter under ledning av den albinoliknande Roy flyr och tar sig tillbaka till Jorden där dom försöker få tag i sin skapare Dr Eldon Tyrell för att tvinga honom att förlänga deras liv.

Polischef Bryant kontaktar den fd polisen Rick Deckard som motvilligt åtar sig uppdraget att leta reda på dessa konstgjorda människor och eliminera dom en gång för alla.

Harrison Ford är grym i rollen som Blade Runnern Deckard och filmen håller ju otroligt bra fortfarande efter 35 år och är ännu en av dom visuellt coolaste någonsin. Det enda man ler lite åt är att mitt i all framstående teknologi så ser datorerna ut som dom gjorde i början av 90-talet.

Fantastisk film regisserad av Ridley Scott, bländande foto av Jordan Cronenweth och mycket bra musik av Vangelis.

Going To Brazil (2016)

Org Titel:  Going To Brazil

År:  2016

Land:  Frankrike

Genre:  Komedi, Action

Längd:  1 tim, 34 min

 

Dom tre unga franska tjejerna Agathe, Chloé och Lily får ett brev av sin vän Katia som är med barn och ska gifta sig med en miljonärsson i Brasilien.

Katia vill ha sina gamla vänner på bröllopet och brevet innehåller också tre flygbiljetter.

Väl på plats så visar det sig att bruden är på annan ort och firar sin möhippa och ska återvända dagen efter så dom tre vännerna från Frankrike packar in sig i ett billigt hotell och går ut på stan för att festa.

Dom hamnar på ett allt annat än lugnt ställe där det vimlar av ungdomar och som genomsyras av musik, sex och droger.

Lily håller på att bli våldtagen på en balkong och sparkar till gärningsmannen som faller handlöst över balkongräcket.

Ingen annan av gästerna har märkt vad som hänt och dom tre vännerna flyr festen.

Man blir lite lurad när man ser trailern till filmen för där får man känslan av en rätt dramatisk actionthriller vilket inte kunde ha varit mer fel.
Detta är en komedi med vissa mindre inslag av action och den är till och från hysteriskt rolig.
Dialogerna tjejerna emellan är enastående och historien vrider sig ibland till ordentlig svart sjuk humor.

Tyvärr så känns filmen alldeles för kort, den avbryts innan man riktigt fått klarhet i vad som händer alla inblandade och det är lite synd och historiens minus.
Men filmen fram till det abrupta slutet är riktigt bra gjord och fantastiskt rolig.

  

Flykten Till Framtiden (2016)

Titel:  Flykten Från Framtiden

År:  2016

Land:  Sverige

Genre:  Komedi

Längd:  1 tim, 39 min

Allting tar sin början 1973 i Stockholm där den hjärtsjuke Svante som jobbar i en skivbutik med Bengan får veta att han har en obotlig hjärtsjukdom och att han kan dö närsomhelst.

Han sitter en kväll och väntar på tunnelbanan och skriker ut sin frustration över alla orättvisor när ett till synes hypermodernt tåg anländer som verkligen inte ser ut att vara från 1970-talet.

Svante kliver av vid nästa station bara för att inse att han befinner sig på samma perrong han lämnade för en stund sedan med den skillnaden att det nu är år 2016.

I ett tillstånd av chockartad förvåning så beger han sig hem till sin lägenhet där hans nycklar givetvis inte längre passar och som nu bebos av den unga Elsa som ju självklart efter Svantes berättelse tror att han rymt från närmaste dårhus.

Att kunna resa i tiden har ju alltid fascinerat och det har ju gjorts mängder med filmer i ämnet och denna som är regisserad av Ulf Malmros och hans fru Jaana Fomin tillför väl kanske inte direkt någonting nytt i den genren.

När det kommer till såna här historier och speciellt i denna där ju allting i det aktuella området finns kvar i båda tidsperioderna så finns det ju hur mycket förvecklingar som helst att leka med och det har ju verkligen filmmakarna gjort också och lyckats ordentligt bra med samtidigt som han vävt in en gullig kärlekshistoria och så lite allvar där ju Svante faktiskt desperat kämpar för sitt liv.

Det är egentligen bara i slutet som det känns som om pusselbitarna inte riktigt passar in i varandra men resan dit är så enastående rolig så denna detalj har jag överseende med.

Elias Palin som Svante är riktigt bra, Bengan som spelas av Henrik Dorsin är hysteriskt rolig och likaså Johan Ulveson som Svantes far och så har vi den otroligt charmiga Victoria Dyrstad som spelar Elsa som blir Svantes ledsagare i den moderna världen.

Riktigt roligt är det speciellt när dom håller till i 70-talet och en minnesvärd dialog mellan Svante och Elsa är ju när dom står i hennes lägenhet och dansar en tryckare då Elsa frågar:
-Vill du ligga?
-Näe, jag kan stå, det går bra, svarar då Svante.