Engelskt, Franskt, Tyskt
Drama
Regi: Vincent Perez
Manus: Achim von Borries, Vincent Perez & Bettine von Borries
Producent: Stefan Arndt, Christian Grass, Marco Pacchioni,
James Schamus, Uwe Schott & Paul Trijbits
Foto: Christophe Beáucarne
Musik: Alexandre Desplat
Skådespelare: Brendan Gleeson, Emma Thompson,
Daniel Brühl, Mikael Persbrandt,
Godehard Giese, Uwe Preuss
Berlin, mitt under 2:a Världskriget.
Otto och Anna Quangel har precis fått reda på att deras ende son Hans stupat vid fronten och hela deras liv tar plötsligt tvärstopp.
Otto som har ett bra jobb som arbetsledare på ett snickeri beslutar sig för att försöka få stopp på terrorn genom att skriva små antinazistiska papperslappar som han sedan placerar ut på offentliga platser överallt i staden.
Filmen bygger på en verklig händelse i krigets Berlin där ett äldre par med enbart små handskrivna papperslappar fick Gestapos polisväsende att jobba under högtryck för att om möjligt få fast, vad dom trodde var en större motståndsrörelse.
Den lilla till synes obetydliga människan som visar fingret åt makten är ju ett tema som man bara inte kan låta bli att ta till sitt hjärta och när det, som i denna produktion leds av två så enastående skådespelare som Brendan Gleeson och Emma Thompson så sitter man bara och njuter trots avsaknaden av action, trots att det är grått tungt och ganska deprimerande egentligen.
Mikael Persbrandt spelar en psykopat till SS-Officer och trots att han kanske spelar över lite så är det ju ett kul inhopp ändå.
Fotot är strålande bra, skådespeleriet och regin likaså,
det är dramatiskt spännande och stämningsfullt och som sagt så visar det ju att små pyttiga saker kan få stora maskiner att börja rossla.
-Någon måste väl för fan säga sanningen! som Otto säger i filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar