Det här är den tredje boken om advokaten Emelie och den fd brottslingen Teddy.
Emelie har nu öppnat egen advokatfirma och får en dag besök av den unga kvinnan Katja och helt plötsligt så finner hon sig tillbaka i det nätverk som hon och Teddy försökt spränga och som utnyttjat unga kvinnor. Spåren dom följer leder inte bara upp i samhällets toppar utan även in bland lagens företrädare.
Den här historien inleds lite segt men den ökar i tempo och intensitet ju längre in i berättelsen man kommer och slutet är både explosivt och överraskande.
Föräldrarna har känt varandra sen skoltiden och har
kanske till och från lite svårt med det här att vara vuxna i alla lägen.
Till och från hysteriskt rolig relationskomedi med en hel
del pinsamheter men också en del allvar i grunden och med enastående
skådespelare, både barn och vuxna.
Det här var en skräckfilm som jag tyckte jag har sett minst
20 gånger förut. En demon som terroriserar en familj och vänder barnen och
föräldrarna mot varandra är ju verkligen inte en ny idé i filmens värld det som
gör denna lite annorlunda är att hela sällskapet befinner sig på en segelbåt
ute på Atlanten.
Pappan i familjen, David (Gary Oldman) har köpt en gammal
segelbåt som han tänker ta med fru Sarah (Emily Mortimer), döttrarna Lindsey
(Stefanie Scott) och Mary (Chloe Perrin), kompisen Mike (Manuel Garcia Rulfo)
och så Lindseys pojkvän Tommy (Owen Teague) på en tripp till Bahamas.
Det han inte berättat för sitt resesällskap är att alla
som tidigare ägt denna båt mystiskt försvunnit ute på havet och givetvis så
dröjer det inte länge förrän det börjar hända mystiska saker både i och utanför
kajutan.
Som sagt så är detta ingenting nytt, filmen är smockfylld
av klichéer och man vet hela tiden vad som komma skall och då blir det ju
aldrig läskigt vilket ju krävs för att en skräckfilm ska fungera. Skådespelarna
kan jag inte klaga på men slutet är riktigt töntigt och öppnar ändå för en del
2.
Helan och Halvan befinner sig i Paris där Helan (Oliver Hardy) blivit kär i den unga Georgette (Jean Parker) som är dotter till hotellägaren där han och Halvan (Stan Laurel) hyr ett rum.
När Helan får veta att Georgette redan är gift så beslutar han sig för att ända sitt liv i floden Seine men blir övertalad att istället söka sig till Främlingslegionen i Marocko för att glömma sin kärlek.
En ganska god idé som blivit en rätt löjlig film och som enbart andas tack vare Oliver Hardys och Stan Laurels enastående samspel.
Karaktärerna runtomkring dom är rätt själlösa och det är inte många scener som får en att tänja på smilbanden.
Fascinerande och tragisk dokumentär om världens genom tiderna bäste cyklist Lance Armstrong. I alla fall så räknades han som det innan han 2013 gick ut och erkände att han så gott som under hela sin professionella karriär dopat sig.
Han blev idol för miljoner människor världen över när han mitt i karriären drabbades av cancer som han besegrade och kom tillbaka för att vinna ännu fler segrar för att sen över en natt bli en av USA:s mest hatade män.
Man får här även en inblick i en sport som på 90-talet var så genomrutten att det inte gick att vinna dom stora loppen om man helt enkelt inte stoppade i sig förbjudna preparat.
På 70-talet så älskade jag den tecknade serien Swamp Thing eller Träskmannen som den hette på Svenska, mest för den fantastiska serietecknaren och illustratören Bernie Wrightson och därför så såg jag med spänning fram emot den här serien.
Dr Abby Arcane (Crystal Reed) skickas till den lilla staden Marais i Louisianas träskmarker där det verkar ha utbrutit ett mystiskt virus. Det här är Abbys barndomstrakter och hon konfronteras genast med både bra och dåliga minnen i form av både döda och levande personer och så stöter hon ihop med forskaren Alec Holland (Andy Bean) som befinner sig på platsen av samma anledning som Abby men som upptäckt att någon dumpar giftigt avfall i träskmarkerna.
Det visar sig att Alec lägger näsan i för mycket blöta, han skjuts och hans båt exploderar en natt och i samma veva så dyker en hemsk varelse upp i träsket som verkar vara ett mellanting mellan människa och växt.
Jag såg ju som sagt fram emot det här men blev mäkta besviken för det här är allting förutom bra. Skådespelarna är dåliga, specialeffekterna billigt gjorda, manuset är fånigt och rörigt. Hela produktionen är lika sunkig som träsket där historien utspelar sig och jag tror Bernie Wrightson skulle vrida sig i sin grav om han fick veta vad dom gjort med hans träskmonster.
Den två jag gav denna serie i betyg fick den enbart för att den i alla fall framkallade några sjyssta nostalgiska serietidningsminnen i mig.
Om den första säsongen av Dark kändes komplicerad så blev det ju än rörigare i den andra och här i den tredje så är man helt borta. Man sitter med ett kilo lösa trådar som aldrig får fäste någonstans även om man till och från tror det.
Men det är ju så förbannat bra och spännande så det går ju inte att värja sig, man måste bara se vad som händer oavsett om man fattar någonting.
Fascinerande serie med enastående skådespelare, jädrans snyggt och coolt foto och mörk suggestiv musik.
