Regi: George Nolfi
Manus: John Glenn, Jacob Roman & Kenny Ryan
Foto: Shelly Johnson
Musik: H. Scott Salinas
Producent: Alex Black, John Glenn, Anthony Mackie, Natalie Sellers,
Det här är en film där jag satt och funderade på hur filmmakarna tänkt för det känns som om att detta egentligen borde ha varit en serie i åtminstone en säsong för allt man som tittare vill veta och är nyfiken på får aldrig plats under dom 91 minuter filmen håller på.
Vi som tittare kastas direkt in i en framtida värld där ett antal slukhål (detta får vi veta av en berättarröst) har öppnat sig och där massor av insektsliknande varelser kommit fram och helt enkelt dödat 95% av hela planetens befolkning. Det visar sig att dessa monster inte klarar av att leva högre upp än 2.438 meter och ovanför denna gräns så har då överlevande människor bosatt sig.
Ibland så måste dock en och annan ta sig nedanför denna gräns för att hämta någonting viktigt och i den här historien så är det Will (Anthony Mackie) som är tvungen att ta sig till ett sjukhus för att hämta livsviktig medicin till sin son. Tillsammans med Nina (Morena Baccarin) och Katie (Maddie Hasson) så beväpnar dom sig för detta livsfarliga uppdrag.
Grejen med dom här varelserna är att inga kulor har hittills bitit på dom och Nina som tidigare arbetat på ett laboratorium tillbringar hela dagarna med att försöka framställa ett vapen som kan döda dom.
Ja, precis lika hastigt som vi tittare slängs in i denna intensiva historia så slängs vi också ut där också en berättarröst avslutar det hela med att människorna nu börjat sitt arbete med att försöka utrota dessa inkräktare.
Visst, det är spännande så länge filmen håller på och regissören George Nolfi liksom skådespelaren Anthony Mackie är ju rutinerade och gör ett bra jobb men det känns rättotillfredställande att inte få någon början och inte heller något avslut, det blir som att börja och avsluta en bok någonstans mitt i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar