Vår Tid är Nu - Säsong 2 (2018)

Restaurangen Djurgårdskällaren drivs fortfarande av Familjen Löwander med modern Helga (Suzanne Reuter) som chef men som börjar få problem med hälsan. Gustav (Mattias Nordkvist) har problem med både alkohol och familjen och börjar se sig om efter nytt arbete medans den danska affärskvinnan Henriette (Sofie Gråbøl) är ute efter hans del i restaurangen. Calle (Charlie Gustafsson) och Nina (Hedda Stiernstedt) får erbjudande om att leda ett matlagningsprogram på TV, Maggan (Josefin Neldén) blir mer och mer involverad i det politiska arbetet och Stickan (Peter Dalle) börjar bittert se slutet på sin köksmästarroll samtidigt som Ester (Ida Engvoll) manipulerar Peter (Adam Lundgren) för att få så mycket inflytande som möjligt i DK:s affärer.

Intrigerna i denna andra säsong tajtas till ordentligt och har bara blivit fler, det går inte en minut utan att man sitter där framför TV:n av att avsnittet avslutas utan att man får veta vad, vem, hur eller varför.

Skådespelarna är enastående bra och miljöerna fantastiska men betyget från första säsongen har sjunkit något eftersom det känns lite som om dom pusslat in så mycket intriger bara för sakens skull, 

det känns lite krystat och skulle kanske vara mer realistiskt om det någon enda gång kunde gå bra för nån.

Det är dock fortfarande väldigt hög klass på denna serie och slutet bäddar ju för en säsong till.

Mysteriet i Slack Bay (2016)

Org Titel:  Ma Loute

År:  2016

Land:  Frankrike, Tyskland, Belgien

Genre:  Komedi, Fantasy

Längd:  2 tim, 2 min

Regi:  Bruno Dumont

Manus:  Bruno Dumont

Foto:  Guillaume Deffontaines

Året är 1910 och platsen den lilla idylliska platsen Slack Bay där lokala fiskare, ostronfarmare och turister samlas.

Poliserna Machin och Malfoy håller på med att undersöka ett antal mystiska försvinnanden av turister och kommer i kontakt med den rika excentriska familjen Van Peteghem som tillbringar sommaren på platsen i ett ståtligt hus högt upp på en kulle med utsikt över havet. Ostronfarmaren L'Eternel Brufort och hans son Ma Loute är också två karaktärer som drar till sig polisernas intresse i sökandet efter dom försvunna som enbart verkar röra sig om semesterbesökare.

Det här var en av det mest underligaste, roligaste och häftigaste filmupllevelserna jag haft på mycket länge.
Innan så hade jag hade ingen aning om vad jag skulle få se och så här efteråt så är jag lite frågande till vad det är jag egentligen har sett.

Historien är helt skruvad och karaktärerna enastående bisarra i alla små detaljer.
Det är roligt, det är blodigt och dramatiskt och helt sanslöst.

Morran & Tobias - Som en Skänk från Ovan (2016)

Monica Gunnarsson (Johan Rheborg) och hennes son Tobias (Robert Gustafsson) bor och lever tillsammans i ett hus som efter ett misslyckat trimningsförsök av en bil fattar eld och brinner ner till grunden.

Av kommunen så får dom nu ett tillfälligt boende en bit bort men det är någonting som inte stämmer med det nya huset,

det verkar som om dom två på något sätt har ett gemensamt förflutet innanför dom nya väggarna.

Jag tillhör ju dom som inte sett TV-avsnitten med dessa två karaktärer innan jag såg filmen men det var ju inte svårt att ganska fort inse att detta nog inte passar i långfilmsformat.

Johan Rheborg är helt enastående i sin karaktär och den som håller hela produktionen på benen, vad det gäller Robert Gustafsson så känns hans figur som en sån där man sett honom göra massor med gånger förut så det blir bara en form av upprepning.

Ett par scener är hysteriskt roliga, fler scener är inte det och sen så blir det några gånger så att man nästan får skrattet i halsen för det blir så tragiskt och sorgligt alltihopa så man vet inte riktigt vad filmteamet hade tänkt.

Väldigt ojämnt med några toppar och fler dalar.

Brandbilen som Försvann (1993)

Titel:  Brandbilen som Försvann

År:  1993

Land:  Sverige, Tyskland

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  1 tim, 30 min

Rikskriminalens Martin Beck (Gösta Ekman) och hans grupp med Kollberg (Kjell Bergkvist), Gunvald Larsson (Rolf Lassgård) och Skacke (Niklas Hjulström) håller ett hus under bevakning i Stockholm där misstänkt droghandel pågår.

Helt utan förvarning så exploderar kåken och flera människor mister livet.

Rikskriminalens chef Evald Hammar vill lägga ner utredningen i brist på spår men när det visar sig att en av männen i huset var mördad redan innan explosionen och att spåren sedan leder till Danmark så får utredningen nytt liv.

Gösta Ekman är riktigt bra i rollen som Martin Beck och så har han ju Rolf Lassgård, Kjell Bergkvist och Niklas Hjulström bredvid sig hela tiden och som också är riktigt bra i sina roller och allihopa har ett sånt enastående samspel så att det är som att sitta och titta på ett antal väloljade kugghjul som bara går på utan att ge ett ljud ifrån sig.

Mitt i allt polisarbete, mord och våld så finns det en hel del humor här också och jag kom på mig själv med att tycka att det nog var mer roligare än spännande.

En bra och tajt film är det i alla fall.

Regi:  Hajo Gies

Manus:  Rainer Berg, Beate Langmaack & Maj Sjöwall

(Efter en roman av Maj Sjöwall & Per Wahlöö)

Producent:  Hans Lönnerheden, Bertil Ohlsson, Sören Staermose & Ole Söndberg

Foto:  Achim Poulheim

Musik:  Stefan Nilsson

Skådespelare:

Gösta Ekman, Kjell Bergkvist, Rolf Lassgård,

Niklas Hjulström, Daniela Ziegler, Holger kunkel,

Bernt Ström, Torgny Anderberg, Peter Schröder,

Tova Magnusson-Norling, Ing-Marie Carlsson, Anita Ekström

Mannen på Taket (1976)

En natt så mördas en patient brutalt på ett sjukhus i Stockholm och det visar sig vara poliskommisarie Stig nyman.

När Martin Beck och hans kollega Einar Rönn börjar rota i fallet så visar det sig att den mördade polisen under många år varit känd för sin brutalitet och fått en mängd anmälningar mot sig men som aldrig lett till någonting.

Nu blir även poliserna Lennart Kollberg och Gunvald Larsson inkopplade på fallet samtidigt som en man planerar någonting fruktansvärt mitt inne i Stockholm.

En helt igenom enastående film där regissören Bo Widerberg blandar action, brutalt våld, drama och med ett socialt inlägg i debatten om polisvåld och rättssystemet.

Carl-Gustaf Lindstedt och Håkan Serner är fantastiskt bra som dom två coolt lugna Martin beck och Einar Rönn som blir en motpol till dom yngre och hetsigare Kollberg och Larsson som gestaltas av Sven Wollter och Thomas Hellberg.

Fotot är strålande, det är våldsamt och spännande med mycket bra skådespeleri i en av dom bästa svenska filmerna någonsin.

Ted - För Kärlekens Skull (2018)

Titel:  Ted - För Kärlekens Skull

År:  2018

Land:  Sverige

Genre:  Drama, Musik

Längd:  2 tim

Regi:  Hannes Holm

Manus:  Hannes Holm

Foto:  Göran Hallberg

Musik:  Jimmy Lagnefors & Gaute Storaas

Skådespelare:

Adam Pålsson, Peter Viitanen,

Jonas Carlsson, Hanna Alström, Happy Jankell,

Johan Hedenberg, Maria Kulle, Tove Edfeldt,

Fredrik Hiller, Jonatan Rodriguez, Lotta Ramel,

Dan Johansson, Niklas Strömstedt, Amanda Gylling,

Ludvig Lindblom, Gustav Orvefors, Edvin Bredefeldt,

Angelina Håkansson, Jonas Bane

Ted Gärdestad är en ung tennistalang som är kompis och tränar med Björn Borg men han spelar mest för att hans far vill det, helst så vill han skapa musik med sin bror Kenneth.
En dag så tar bröderna en chans och går upp till skivbolaget Sweden Music där Stikkan Andersson får upp ögonen på Ted och efter en stund så lämnar killarna företaget med ett skivkontrakt i händerna.

Det här är en film som verkligen går från glädje och kärlek till djup depression och olycka på ett ögonblick och det är blir lite svårt att ta in hur djupt ner och långt borta Ted Gärdestad var under många år.
Adam Pålsson som Ted och Peter Viitanen som hans bror Kenneth är enastående bra och sen så finns det en hel del roliga och underfundiga birollsval i filmen som gör att man kanske sitter och pratar om annat en stund än just vad som händer i historien.

Det är en mycket bra och gripande tragisk film i alla fall trots att den ibland känns lite för plastig.

Sthlm Rekviem (2018)

Titel:  Sthlm Rekviem

År:  2018

Land:  Sverige, Tyskland, Belgien

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  10 avsnitt

Regi:  Karin Fahlén & Lisa Ohlin

Manus:  Karin Fahlén, Piodor Gustavsson, Lisa Ohlin,

Jonas Carlsson, Jörgen Hjerdt, Åsa Lantz, 

Kristina Olsson & Pauline Wolff

Foto:  Mattias Rudh & Rik Zang

Musik:  Nathan Larson

Skådespelare:

Jonas Carlsson, Liv Mjönes, Alexej Manvelov,

Magnus Roosmann, Jessica Liedberg, Lena B. Eriksson,

Bahador Foladi, Thomas Levin

 

Kriminologen Fredrika Bergman ska under några månader jobba med en specialgrupp inom Stockholmspolisen ledd av Alex Recht.

Hon hamnar genast i hetluften när ett barn kidnappas på en tunnelbanestation och ingenting blir ju inte lättare av att kollegan Peder Rydh inte är speciellt förtjust i att ha en kvinna med sig som aldrig jobbat ute på fältet förr.

När det kommer till poliser i serier eller filmer så är det ju mera regel än undantag att dom mår dåligt på ett eller annat sätt och i den här 10 avsnitt långa serien så har detta verkligen dragits till sin spets.
Här mår inte bara poliserna psykiskt dåligt, här mår deras respektive familjer dåligt också och det är tusan så att till och med deras husdjur ser deprimerade ut.
Det känns nästan som om det är vemod och depression som för historien framåt och ibland så känns det nästan så överdrivet att det blir lite humor utav det.
Nu håller serien så hög klass så det blir ju aldrig fånigt och det finns en hel del nya grepp här som känns riktigt fräscha, bland annat fotot som är strålande och så en del scener från framtiden som klippts in i tid och otid där vi får följa Bergman och Recht i en taxi där dom diskuterar dom fall som dom jobbade med.
Det som i början av den här serien verkar vara mordfall helt oberoende av varandra pusslas på ett riktigt snyggt sätt ihop i slutändan och spänningen är på topp ända in i det berömda kaklet och slutet är ju kanske inte helt väntat.

Bra skådespelare, skickligt regisserat och givetvis vemodig musik också för att liksom få en deprimerande helhet.