Den Skrattande Polisen (1973)

Original titel: The Laughing Policeman

https://youtu.be/4YTlRpqh1TE?si=k67a0YkVmBKzYC19

Poliskommissarie Jake Martin (Walter Matthau) blir kallad mitt i natten till en plats inne i centrum där en man till synes helt urskilljningslöst skjutit ihjäl åtta personer på en buss.

Det visar sig att ett av offren är Jake's partner Dave Evans och när Jake börjar rota i mysteriet så verkar det ha att göra med ett gammalt olöst fall som Jake och Dave haft på sitt bord för många år sedan.

Detta är en amerikansk version av en mordhistoria skriven av Sjöwall Wahlöö där Martin Beck här heter Jake Martin och spelas enastående bra av Walter Matthau som till sin hjälp har Larsen som då ska vara Gunvald Larsson och som gestaltas av Bruce Dern.
Det är enastående skådespelare, den känns gatunära och realistisk och det är väl egentligen bara historien som jag inte riktigt tycker håller hela vägen i den här annars mycket spännande filmen.

Nude (2017)

Titel:  Nude

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Dokumentär, Naket

Längd:  1 tim, 34 min

Regi:  Tony Sacco

Musik:  Reza Safinia

Medverkande:

David Bellemere, Steve Shaw,

Keilani Asmus, Isabella Boemeke, Jessica Clements,

Rachel Cook, Ebonee Davis, Alejandra Guilmant,

Sabina Karlsson, Vika Levina, Ariela Oliveira,

Nidhi Sunil, Janine Tugonon, Anna Wolf

I den här dokumentären så får vi följa en av världens mest anlitade modefotografer, fransmannen David Bellemere som fotar till alla stora modemagasin men som när han får bestämma själv använder kameran till mycket mera vågade nakenbilder.

Den amerikanska fotografen och tidningsredaktören Steve Shaw anlitar Bellemere för att ta nakenbilder till en almanacka men samarbetet är inte helt friktionsfritt eftersom Bellemere inte är så förtjust i alla tjejer som valts ut och Shaw tycker att han tar jobbet för personligt istället för att bara ta dom bilder som ska tas.

Visst är det fascinerande att få en inblick i en värld som man inte känner till men jag fick liksom aldrig något svar här varför den här dokumentären ens gjorts.

Ena sekunden så fick jag för mig att den handlade om David Bellemere för att sen få känslan av att det var tjejerna som var huvudspåret men sen så blir det komplikationerna och samarbetssvårigheterna mellan Bellemere och Shaw som verkar vara den röda tråden men i slutändan så undrar jag ju om regissören Tony Sacco bara ville visa upp en massa naken hud och vackra bilder.

Det sista har han ju i såna fall lyckats bäst med för dokumentärt sett så tyckte jag inte att det här gav så mycket. 

Misconduct (2016)

Titel:  Misconduct

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 46 min

Regi:  Shintaro Shimosawa

Manus:  Simon Boyes & Adam Mason

Foto:  Michael Fimognari

Musik:  Federico Jusid

Skådespelare:

Josh Duhamel, Anthony Hopkins, Al Pacino,

Alice Eve, Malin Åkerman, Byung-Hun Lee,

Julia Stiles, Glen Powell, Marcus Lyle Brown,

Leah McKendrick, Chris Marquette, Skye P. Marshall,

Gregory Alan Williams, Jason Gibson,

Nathan Moore, Jaiden Kaine, Milla Bjorn,

Alexandra Fatovich, Eric Shepherd

Den unga och ambitiösa advokaten Ben Cahill tar tag i ett fall där målet är att sätta dit den mäktiga och hänsynslösa företagsledaren Arthur Denning. Hans chef Charles Abrams är först tveksam till advokatbyråns inblandning men ger till slut med sig och Ben hamnar snart i en värld av korruption, falskspel och död.

Det är ju alltid kul att se både Anthony Hopkins och Al Pacino men här så gör dom bara någon minut tillsammans och sen så är dom väldigt rutinmässiga i sitt agerande, dom gör det dom ska utan att anstränga sig nämnvärt och efter en stund så känner man som tittare att man själv heller inte orkar engagera sig speciellt.
Det är rörigt och stelt konstruerat och förutom en och kanske annan spännande scen så var detta inte mycket att glädjas över.

Färjan av Mats Strandberg (2015)

1200 förväntansfulla passagerare ska åka på en kryssning mellan Stockholm och Helsingfors när någonting urgammalt och ondskefullt vaknar till liv ombord.

Ute på den iskalla Östersjön mitt i natten så är fartyget helt avskärmad från omvärlden samtidigt som bloddrypande skräck sprider sig bland passagerare och personal.

Den här mycket blodiga och råa skräckhistorien var bland det mest intensiva jag läst på länge men den innehåller mer än bara ren skräck, det finns en hel del lyckliga och olyckliga karaktärer som författaren Mats Strandberg verkligen lyckats få intressanta men sen så är han också iskall för man vet inte från sida till sida vem eller vilka som ska dö, han tar livet av både ond och god med lika självklar skärpa.

Berättelsen inleds rätt lugnt där vi som läsare får lära känna några av passagerarna och några i personalen men efter bara en kort stund så stegras spänningen till högsta tänkbara för att sen hålla sig där till absolut sista meningen.

Killer Joe (2011)

Titel:  Killer Joe

År:  2011

Land:  USA

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 42 min

Regi:  William Friedkin

Manus:  Tracy Letts

Foto:  Caleb Deschanel

Musik:  Tyler Bates

Skådespelare:

Matthew McCanaughey, Emile Hirsch,

Juno Temple, Thomas Haden Church, Gina Gershon,

Marc Macauley

Chris slarvar sig fram i en småstad i USA där han lever på att sälja knark men är nu hotad till livet av en lokal gangster som han är skyldig en hel del pengar.

Han får en idé att låta mörda sin mor som enligt hennes nya man har en saftig livförsäkring som kommer att falla ut på hans syster Dottie.

Chris blandar in sin far Ansel i planerna och dom två kontaktar Joe Cooper som inte bara är polis utan också tar livet av folk som ett litet extraknäck.

Den här filmen var som att slafsa i sig en megastor smörgåstårta med allt vad en sådan innehåller för att sen när man smaskar som bäst helt plötsligt överraskas av att någon bara tar undan den och säger:
Nu är det nog!

Den här historien är helt skruvad och ingenting går som karaktärerna i filmen önskar.
Skådespelarna med bla Matthew McCanaughey som Joe Cooper och Emile Hirsch som Chris är strålande och sen är det ju också den gamle William Friedkin som står för regin, han som redan 1973 skrämde livet ur världens biopublik med filmen Exorcisten.
Filmen är som sagt skruvad, den är skitig, våldsam och rå, snuskigt sexig, rolig och riktigt bra förutom då att slutet kommer lika oväntat som ett brev levererat av Postnord.

Poltergeist III (1988)

Carol Anne har efter dom fruktansvärda händelserna för två år sedan skickats iväg till sina släktingar Bruce och Patricia och deras dotter Donna i Chicago.

Dom bor i en skyskrapa mitt i stan och det dröjer inte länge förrän det visar sig att den ondskefulla prästen Kane återvänt från den andra sidan för att ännu en gång ge sig på Carol Anne.

Ett dåligt försök att suga ut så mycket pengar det bara går ur ett säljande namn, det är väl en bra beskrivning av denna skräckfilm som är skriven och regisserad av Gary Sherman och som är den tredje filmen i serien om den där elaka döingen Henry Kane som har gett sig tusan på att han ska ha hjälp av Carol Anne för att kunna ta sig och de sina in i ljuset, varför han envisas just med henne det får man aldrig någon vettig förklaring till.

Jag läste att namnet Carol Anne ropas 121 gånger i filmen och jag tröttnade faktiskt efter den 10:e.

Visst, en och annan effekt håller väl hyfsat men skådespelarna är så tråkiga och historien så kass att det inte räcker för att detta ska bli underhållande på något sätt.

Johan Falk - Operation Näktergal (2009)

GSI arbetar med att kartlägga importen av unga kvinnor från Polen när en av deras kontakter bland dom prostituerade hittas brutalt mördad i en container där spåren leder till ett svenskt transportföretag i Göteborgsområdet.

En film i Johan Falk-serien som faktiskt mest handlar om spaning och som till och från blir lite seg och så en kärlekshistoria som inte riktigt passerar tönttröskeln. Det är först mot slutet som det börjar hetta till och bli lite intensivt men då är det något sent för att rädda allting.

Den minst intressanta filmen hittills i denna serie.