Förbjuden Värld (1956)

Org Titel:  Forbidden Planet

Vi befinner oss i början av det 23:e århundradet där rymdskeppet C-57D med befälhavaren Adams och hans besättning har skickats till planeten Altair IV för att undersöka vad som hänt kolonisatörerna som bosatte sig där 20 år tidigare.

Innan dom kommer fram får dom kontakt med en av invånarna, Dr Edward Morbius som varnar dom för att landa på planeten.

Denna film regisserad av Fred McLeod Wilcox är en riktig klassiker i Sci-Fi genren som belönades med Oscars för specialeffekterna och där musiken av Louis & Bebe Barron var banbrytande och första gången som ren elektronisk musik användes inom filmen.

Manuset bygger på William Shakespeares pjäs Stormen och i rollerna ser vi bland annat Leslie Nielsen som Befälhavare Adams, Walter Pidgeon som den mystiske Dr Morbius och Anne Francis som Altaira, dotter till Doktorn och en kvinna som är upphov till en del problem eftersom hon aldrig förut sett en man förutom sin far och männen på skeppet inte sett en kvinna på nästan 1 år.

Det är stilistiskt snyggt och bra foto av George J. Folsey och även om skådespelarna ibland känns lite stela i sina slätstrukna rymdkostymer så är det en bra historia i en produktion som fortfarande håller förvånansvärt bra.

Our Kind of Traitor (2016)

Läraren Perry och hans fru, advokaten Gail är på semester i Marrakech för att få lite ordning på ett äktenskap som har börjat att kallna betydligt den sista tiden.

Av en slump så stöter Perry ihop med ryssen Dima som bjuder in paret på en födelsedagsfest för sin dotter.

Dima drar Perry åt sidan och berättar att han i många år har varit en av höjdarna i en rysk maffiaorganisation där han har varit ansvarig för det ekonomiska men nu fruktar för sitt och hans familjs liv.

Han lämnar över en USB-sticka till Perry som ska innehålla bevis för att en hel del högt uppsatta politiker i England är inblandade i maffians affärer och ber honom ta med denna till London och lämna in till underrättelsetjänsten MI6.

Det är verkligen lite Hitchcockkänsla över den här historien där den inte ont anande poesiläraren råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och snart ser sig inblandad i en katt och råttalek med ryska maffian och engelska underrättelsetjänsten.

Filmen bygger på en roman av John Le Carré som ju var en mästare på att pussla ihop spionhistorier och vars böcker oftast var feta som svenska lagboken men den här berättelsen är ändå relativt lätt och okomplicerad. Jag har inte läst romanen så jag vet inte om Hossein Amini som skrivit filmmanuset kortat ner den och då kan jag ju heller inte jämföra filmen med boken.

Stellan Skarsgård är i alla fall riktigt bra som Dima, en man som trots sin bakgrund i maffian visar sig vara en hedersam person vars kärlek till sin familj är större än allt annat och även om den något naive Perry som också spelas mycket bra av Ewan McGregor är en person som han knappt känner så lägger han hela sitt liv i händerna på honom och hans fru.

Damian Lewis gör karaktären Hector som sköter hela operationen från MI6 och han är som ett urklipp från 1980-talets spionhistorier med beige överrock och stora glasögon, det blir nästan lite av en parodi på den genren men han är så pass bra så jag köpte hans karaktär som växer hela tiden vartefter historien rullar på.

Historien lunkar på i ett ganska makligt tempo men så finns där ett par actionladdade scener som är rätt våldsamma som är strategiskt utplacerade i berättelsen så att vi som tittare inte ska somna eller åtminstone tro att vi kan koppla av. 

Det icke friktionsfria förhållandet mellan Perry och Gail (Naomie Harris) är lite av filmens svaghet och känns bara stelt och krystat och dessutom så får man ju ändå aldrig riktigt veta vad som hänt (Något har ju bevisligen gjort det, man får små mikroskopiska ledtrådar om detta) så då känns det bara onödigt att blanda in deras kärleksproblem. Historien hade minsann inte förlorat nånting på ett bra förhållande dom emellan.

Regissören Susanna White har gjort en spännande och dramatisk film som känns rätt realistisk om man nu får säga det när man som jag inte har den blekaste om vad som försiggår i maffia och spionvärlden. Fotot av Anthony Dod Mantle är snyggt och musiken signerad Marcelo Zarvos stämningsfull.

Huuu! Så Hemskt (1948)

Org Titel:  Bud Abbot & Lou Costello Meet Frankenstein

Transportarbetarna Wilbur och Chic får i uppdrag att leverera två stora trälådor som anlänt från Europa till McDougals Skräckmuseum. Lådorna visar sig innehålla Greve Dracula och Frankensteins Monster.

Dracula vaknar till liv, väcker monstret och tar med honom från museet till en närliggande ö där en mystisk kvinnlig läkare väntar på dom.

Samtidigt så blir Wilbur och Chic kontaktad av Larry Talbot som säger sig vara Varulven och som är på jakt efter att förgöra Dracula och Monstret.

En riktig klassiker och en milstolpe i filmvärlden som en av dom första filmerna att blanda skräck och komedi.

Regissören Charles T. Barton har här fått ihop komikerparet Bud Abbot & Lou Castello tillsammans med Lon Chaney Jr, Bela Lugosi och Glenn Strange som här återigen iklär sig karaktärerna Varulven, Dracula och Frankensteins Monster.

Det känns inte riktigt rätt att lägga denna film i samma mapp som dom riktiga skräckfilmerna om dessa monster eftersom det ju blir lite utav buskis här när dom springer runt och jagar varandra på slottet men å andra sidan så har ju inte manusförfattarna tvekat till att låta en och annan mista livet så ren och skär komedi är det ju inte trots en del enastående roliga repliker som då oftast kommer från Lou Costellos aldrig tysta mun.

Strålande foto av Charles van Enger, mycket bra skådespeleri och även om komiken är grunden i historien så skrämde filmen en hel del tittare på sin tid.

Kalabaliken i Bender (1983)

Året är 1709 och Sveriges kung, Karl XII och hans armé av karoliner har precis förlorat slaget vid Poltava och håller sig nu undan i den lilla turkiska staden Bender där han väntar på att få hjälp av sultanen i Konstantinopel mot ryssarna och deras Tsar, Peter den Store.

Turkarna vill däremot inte ha den svenska kungen kvar i landet utan vill få ut honom fortast möjligt.

Den här filmen regisserad av Mats Arehn är en av Sveriges största fiaskon på filmduken och det är inte ett dugg svårt att förstå när man tittar på den för trots att en stor del av landets skådespelarelit medverkar och att den kostade 12 miljoner att göra så är den pinsamt dålig i alla detaljer.

Regin är riktigt amatörmässigt gjord, manuset löjligt, fotot dåligt och musiken ett enda fanfartruddeluttande som man tröttnat på redan efter inledningen och skådespelarna (trots sina kända namn) rätt pinsamma.

Lasse Åberg och Brasse Brännström som gör dom ledande rollerna som Fänrik Lagercrona och Kalfaktor Kruus har i efterhand sagt att dom åtminstone hade väldigt roligt under inspelningen och det är väl tur att några hade nöje av denna skitproduktion i alla fall.

Frankensteins Hus (1944)

Org Titel:  House of Frankenstein

Den onde Dr Gustav Niemann flyr från fängelset där han sitter inspärrad tillsammans med sin puckelryggige assistent Daniel.

På vägen till Dr Frankensteins raserade slott i byn Visaria för att om möjligt hitta dom gamla anteckningarna om hur man skapar liv så springer dom ihop med Greve Dracula och väl framme vid slottsruinerna så hittar dom både Frankensteins Monster och Varulven nedfrusna i slottets källare.

Här har regissören Erle C. Kenton, manusförfattarna Edward T. Lowe och Curt Siodmak samlat tre av filmhistoriens kändaste monster i en och samma produktion och även om historien är rätt sunkig så köper man det enbart för att man får se dessa historiska figurer tillsammans även om just Dracula inte får träffa dom andra två.

Boris Karloff som inte spelar Monstret här utan den onde Dr Niemann är mycket bra, likaså Lon Chaney Jr. som återigen gestaltar Larry Talbot som vid varje fullmåne förvandlas till den något ofriserade Varulven.

Givetvis så finns det en underskön kvinna med också, här i form av den dansante zigenerskan Ilonka (Elena Verdugo) som faller för den stilige Talbot samtidigt som Puckelryggen Daniel som spelas av J. Carroll Naish kastar svartsjuka blickar på dom två.

Jag tycker dom flesta skådespelare är bra utom kanske Peter Coe som är pinsamt mesig i rollen som Carl Hussman, fotot är sjysst och allting är rätt underhållande om än något ojämnt och ibland lite hafsigt.

Aliens vs Predator 2 (2007)

Org Titel:  AVPR: Aliens vs Predator - Requiem

https://youtu.be/oqLM_21tqyc?si=Tf8x1w2APwT0k-c9

I den här filmen som är en direkt uppföljare till Alien vs Predator från 2004 så får vi se när skeppet med Predators är på väg hemåt med en avliden besättningsmedlem när plötsligt en Alien som gosat inuti den döde uppenbarar sig och dödar alla ombord vilket får rymdskeppet att störta på Jorden, närmare bestämt i dom stora skogarna strax utanför den lilla staden Gunnison i Colorado.

Aliens sprider sig som en löpeld i bygden och dödar allt i deras väg och som om inte det skulle räcka för ortsbefolkningen så dyker också en Predator upp för att tillintetgöra dessa Aliens.

Regissörerna, tillika bröderna Colin och Greg Strause har pusslat ihop en film där det är fler frågetecken än någonting annat.

Allt utspelar sig så gott som i mörker så i många scener så får man gissa sig till vad som händer, skådisarna suger och det gör historien också och när allt är över så sitter man som sagt där med ett par frågetecken och speciellt en fråga:

Varför gjordes den här filmen överhuvudtaget?

Musiken av Brian Tyler funkar dock bra och det är ju alltid något.

Wonder Woman (2017)

Diana, prinsessa och dotter till drottningen av Amazonerna Hippolyta är uppfödd på den gömda Grekiska ön Themyscira. Hon tränas för att bli en oövervinnlig krigare i en kamp mot krigsguden Ares som dom vet kommer att komma i framtiden.

Allting ändras dock en dag då ett flygplan kraschar strax utanför ön och Diana räddar piloten som visar sig vara den engelska spionen Steve Trevor som är på flykt undan tyskarna under det 1:a Världskriget som rasar ute i en värld som kvinnorna på ön är helt omedvetna om.

Den kvinnliga motsvarigheten till Captain America kan man väl kalla denna Amazon som har som livsuppgift att hitta och förgöra krigsguden Ares som hon sen upptäcker att hon har ett lite närmare släktskap till än vad hon någonsin kunnat ana.

Regissören till det här svulstiga äventyret är Patty Jenkins och det känns att det är en kvinna som stått för ledarskapet, hade det varit en man hade antagligen Diana haft större bröst, sexigare uniform och så hade hon helt klart tagit av sig kläderna i filmens enda intima scen.

Nu är det istället den manlige hjälten Trevor som får stå och rodna utan kläder medans Diana småleende driver lite med honom och hans utsatthet.

Diana spelas av den elegant vackre Gal Gadot som nog passar i rollen men som känns lite väl sval ibland och när hon ska uttrycka utomjordisk vrede så är det lite svårt att se någonting annat än en lite småarg sur prinsessa.

Chris Pine som gestaltar Steve Trevor har lite av samma problem, han är liksom Gadot bildskön men inte så mycket mer än så.

Istället så är det, precis som det brukar vara i animerade filmer birollsfigurerna som är roligast att följa.

Lucy Davis som Trevors sekreterare och alltiallo Etta är strålande och filmens lilla komiska behållning och den psykopatiske Dr Maru som spelas av Elena Anaya skulle ju passa i vilken Bondfilm som helst.

Actionscenerna är många och långa men är ibland lite stela och ryckiga och saknar lite flyt och det känns som om regissör Patty Jenkins är lite mer bekväm i dom lugnare avsnitten men visst är det maffigt för den som gillar actionäventyr och det skjuts, exploderas och fajtas i parti och minut och visst är det till och från riktigt underhållande.