Ålderskris med Keyo och Rheborg (2025)

 

Den förra serien med Keyo och Rheborg när dom tillsammans åkte igenom Ryssland blev en stor succé och då måste givetvis en uppföljare produceras och för att hitta på något tema så blev det ålderskris, ett fenomen som dom båda verkar dela. Kristina "Keyo" Petrushina närmar sig 30 och börjar känna stressen att skaffa barn medan Johan Rheborg precis har passerat 60 och har börjat få svårt att hitta motivation.

Tillsammans beger sig dessa två omaka vänner ut i världen för att träffa människor och höra vad dom har att säga och om dom har några råd att komma med.

Visst är det intressant och roligt men inte i närheten av deras första resa tillsammans och det för att denna serie känns lite påtvingad. Det känns som om SVT har tjatat fram detta program och att det inte är något som Keyo och Rheborg har kokat ihop.

Underhållande är det ändå och det mest för att båda dessa två personer ändå är väldigt charmiga.

Generation Noll av Stefan Ahnhem (2025)

 

En dödlig konspiration smaksatt med terrorism är vad författaren Stefan Ahnhem har pusslat ihop här i hans hittills mäktigaste roman där kommissarien Fabian Risk ännu en gång får vandra på gränsen mellan liv och död.

Det har gått 13 år sedan Fabians son Theodor begick självmord och efter den händelsen så gick även han och hans fru skilda vägar.

En transformatorstation släcker halva Skåne och det blir början på ett antal bisarra och våldsamma händelser som till slut leder till ett slott och en mäktig familj. Fabian blir tvungen att ta hjälp av den före detta rättsläkaren Einar "Flätan" Greide som han själv såg till hamnade i fängelse på livstid för ett antal mord och dessutom den danska ex polisen Dunja Hougaard i jakten på att nysta upp en konspiration som hotar hela det Svenska samhället om den går i lås.

Ahnhem har verkligen skruvat till en historia till max och ryggar inte för någonting hur obehagligt eller obekvämt det än månne vara.

Det är en imponerande och maffig historia och en lång sådan.

Rekviem för Selina (2015)

 

https://youtu.be/ER_XAUhkUgY?si=qG2BE1H54jq6wHQe

Regi: Rikke Gregersen

Manus: Benjamin Berglund & Emmeline Berglund efter verkliga händelser

Foto: Torbjörn Sundal Holen

Musik: Espen Lind

Producent: Ingunn Nora Rensel

Selina (Elli Rhiannon Müller Osborne) är 17 år och bor med sin mor (Veslemöy Mörkrid) så långt upp i Norge man kan bo. Hon är en outsider och mobbad i skolan och hennes enda vän är grannen Johan (Oliver Sletvold Andersen) som också är en person som befinner sig utanför den sociala sfären på den lilla orten där dom bor.

Selina är övertygad om att hon är ämnad för någonting större och börjar så smått i mitten av 2000-talet skriva dagbok på nätet. Hon skriver om allt och alla på skolan och väjer inte för något vilket innebär att hon blir ännu mer utstött än vad hon var.

Efter ett tag så får ett ungdomsprogram på NRK nys om henne och gör ett reportage och efter detta så blir ingenting som förut.

Hon blir en av dom första och största bloggarna vilket för med sig en flytt till Oslo, plastikoperationer, fester och droger och TV-program och allting skre i en rasande fart.

Den här serien bygger på bloggaren Sophie Elise Isachsens liv som kallades för Norges största bloggare och landets farligaste förebild. Hon skrev och gjorde saker som ingen annan bloggare, hon låg alltid utanför gränserna och hade fler hatare än fans men detta faktum använde hon bara som en kraft i sitt bloggande.

Elli Rhiannon Müller Osborne är helt strålande som bloggaren Selina som vi får följa från en ganska naiv ung tjej till en person som hämnas på alla hon inte gillar på sin blogg och som inte tvekar att slänga kläderna och sprida en hel del kontroversiella åsikter.

Det är dramatiskt och riktigt roligt till och från men också tragiskt så att det nästan gör ont.

The Dark Knight (2008)

 

https://youtu.be/EXeTwQWrcwY?si=QmG8bBmOCVrJQRAw

Maffian styr och ställer i Gotham City och ingenting blir bättre av att en ny aktör som kallar sig Jokern (Heath Ledger) dyker upp på scenen, vare sig för maffian eller polisen. Ingen vet egentligen vad Jokern har för agenda förutom att ställa till med kaos och skapa anarki i staden.

Batman eller Bruce Wayne (Christian Bale) jobbar här med en inre strid om hur mycket han egentligen är beredd att offra för att bekämpa sina fiender och polisorganisationen börjar också tvivla på om den maskerade mannen verkligen är en folkets hjälte förutom polischef Gordon (Gary Oldman) som vet att han gör vad han kan för staden Gotham och så givetvis Rachel (Maggie Gyllenhaal) som ju är den ende förutom Alfred (Michael Caine) och Lucius Fox (Morgan Freeman) som vet Batmans riktiga identitet.

Åklagaren Harvey Dent (Aaron Eckhart) har dykt upp som en hjälte utan mask och han är så pass hård och orädd att Bruce Wayne på allvar börjar fundera på att låta Batman dra sig tillbaka men även om han har stor respekt för Dent så är det ett faktum att han har ett förhållande med Rachel som Wayne fortfarande har känslor för.

Detta är ett nästintill fulländat actionäventyr där Christian Bale som även om han är riktigt bra som Bruce Wayne/Batman överglänses av en Heath Ledger som är helt enastående som Jokern, ett galet oberäkneligt monster som dyker upp från ingenstans och går fram som en färgpalett av våld och död.

Michael Caine och Morgan Freeman är dom två trygga männen som med sitt lugn fungerar som en solid grund i den här historien och där då dom andra skådespelarna får fritt utrymme att skina och det gör dom verkligen. 

Christopher Nolan har regisserat den hittills bästa Batmanfilmen med ett strålande foto av Wally Pfister och mäktig musik komponerad av 

James Newton Howard och Hans Zimmer.

Det enda jag inte riktigt gillar i den här filmen är den röst som Bale på ett ganska forcerat sätt använder sig av när han är Batman.

Prunella Scales 1932-2025

 

Den engelska skådespelerskan Prunella Scales gjorde många roller från 60-talet fram till 2014 men är ändå nästan bara känd som Sybil Fawlty, den odrägliga hotellägaren Basil Fawlty's hustru som ju egentligen är dne som styr och ställer på hotellet Fawlty Towers.

Färjan (2025)

 

https://youtu.be/Byz_Bm9sbZ8?si=fb79n1PiOMK5pWL6

Regi: Jonas Alexander Arnby

Manus: Chris Andrews, Malin Lagerlöf och Mats Strandberg efter en bok av Mats Strandberg

Foto: Josua Enblom

Musik: Mikkel Hess

Producent: Alexander Rönnberg och Will Tennant

Skådespelare: Björn Bengtsson, Jessica Grabowsky, Thomas Hanzon, Christopher Wagelin,

Arvin Kananian, Marika Lagercrantz, Tuppence Middleton, Lissa Edil,

Orlando Wahlsteen, Kolbjörn Skarsgård, Pekka Strang

När det handlar om film så har Sverige ingen tradition av skräck, det finns liksom inte riktigt i våra filmskapares gener och den här serien är ytterligare ett sorgligt bevis för just detta.

Finlandsfärjan Baltic Charisma lämnar Stockholm med en brokig samling passagerare som ser fram emot en rolig festglad kväll och natt på vägen mot Helsingfors.

Två passagerare är dock inte på färjan för att ha roligt, dom är på flykt från ett uråldrigt och dödligt sällskap och anledningen till att dom är på flykt ska snart resten av resenärerna bli varse.

Visst är det en cool idé att släppa lös blodtörstiga vampyrer på en färja mitt ute i Östersjön, det är ju som upplagt för klaustrofobisk hysteri och ett blodbad av sällan skådat slag och har man också med ett par rutinerade skådespelare så borde väl inget kunna gå fel? Jo, det kan det och det gjorde det för det här blev inte speciellt bra och inte i närheten av Mats Strandbergs roman som till skillnad från denna stelt stappliga serie är intensivt spännande och obehaglig.

Ett antal av skådespelarna är ju riktigt rutinerade men känns ändå rätt bortkomna här och dialogerna saknar både själ och hjärta. Den som ändå gör något av sin karaktär är Björn bengtsson som spelar över på ett härligt sätt som den avdankade artisten Dan som numera livnär sig som karaokevärd.

Blodet rinner i strida strömmar men dom så kallade specialeffekterna håller löjligt låg kvalitét och det gör att den här serien framkallar mer fniss än skrämselhicka.

Columbo - Forgotten Lady (1975)

 

Regi: Harvey Hart

Manus: William Driskill

Foto: Charles Correll

Musik: Jeff Alexander

Producent: Everett Chambers

En lite annorlunda Columbo historia där den pensionerade läkaren Henry Willis (Sam Jaffe) hittas död av sin fru Grace Wheeler (Janet Leigh) och butlern Raymond (Maurice Evans). Willis ligger i sin säng med en pistol i handen och det verkar vara ett solklart självmord.

När Kommissarie Columbo (Peter Falk) och hans kollegor kommer till platsen är klockan 2 på natten och kaffe är det första kommissarien har för ögonen innan han tar tag i fallet.

När Columbo fått all info och tittat sig omkring i sovrummet där den döde påträffas så börjar han snabbt misstänka att det kanske är någonting annat än just självmord.

Janet Leigh är riktigt bra som den före detta filmstjärnan Grace som här ser en chans att få glänsa en gång till på ålderns höst även om hennes tidigare danspartner Ned Diamond (John Payne) är tveksam till detta. Det är två saker som skiljer denna film från tidigare och det är att Columbo faktiskt delar sina misstankar om vem som är mördaren med dennes bästa vän innan han faktiskt har vattentäta bevis och sen själva slutet där han tar ett beslut som ligger en bra bit utanför hans jobb som kommissarie. Columbo blir också pressad av Internutredningar som har upptäckt att kommissarien inte varit på polisens skjutbana och testat sig på 10 år vilket är otroligt besvärande för honom eftersom han aldrig bär vapen och inte hållit i något på mycket länge.

Det här är ett intressant kriminaldrama men mest för dom lite annorlunda detaljerna.