Lastbart av Björn Hellberg (2021)

 

Två yngre campare blir vittne till ett grymt mord på en kvinna vid en sjö och gärningspersonen som inser sig ha blivit iakttagen ger sig ut på jakt efter dom.

Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor får två mord samtidigt att pussla med och det verkar också som om Chefsåklagare Yngve Brockman är förföljd av någon hotfull person.

En ganska rak och lättillgänglig historia men definitivt inte mindre intressant och spännande. Som vanligt så är det en ynnest att få ta del av Björn Hellbergs språkhantering och karaktärerna i Staden känner man ju vid det här laget väl.

Min Pappa Marianne (2020)

 

https://youtu.be/PH58gPi-BFs?si=xSMEVXnswG36ffn6

Efter att ha gjort slut med sin otrogna pojkvän så tar den arbetslösa journalisten Hanna (Hedda Stiernstedt) sitt pick och pack och flyttar från Stockholm tillbaka till sina föräldrar och yngre bror i Alingsås. Hon får en praktikplats på SVT:s lokala nyheter samtidigt som hennes pappa som spelas av Rolf Lassgård och som är präst i staden avslöjar en hemlighet som kommer att förändra allt för familjen.

En riktigt bra film som har en verklighetsbakgrund med enastående skådespelare i alla mindre och större roller. Det är roligt, pinsamt och allvarligt dramatiskt och även om slutet är så där typiskt Hollywoodskt, "och så levde dom lyckliga i alla sina dagar" så gör det absolut ingenting.

Narrspegel av Björn Hellberg (2020)

 

En hundälskande äldre man blir påkörd och avlider under en promenad i Staden en kväll. Föraren av bilen smiter från platsen men blir iakttagen av en annan flanör. Detta blir inledningen till ett antal grymma våldsdåd med dödlig utgång och en mängd spretiga ledtrådar för Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor att ta tag i.

En historia med en diger samling tillfälligheter som en och en inte verkar ha med någonting att göra men som ändå i slutändan knyts ihop på ett alldeles strålande sätt av författare Hellberg som på sitt vanliga sätt behandlar det Svenska språket på ett imponerande sätt.

LasseMajas Detektivbyrå: Von Broms Hemlighet (2013)

 

Lasse och Maja har hittat en kista som tillhört den gamle kompositören Alexander Von Broms som nu står uppställd till allmän beskådan i Valleby's kyrka men ingen har ännu lyckats öppna kistan. Allting ändras dock när tre av Von Broms släktingar kommer på besök, kistan försvinner plötsligt och tre ringar kommer att ha en betydande inverkan på mysteriet.

Även om barnen i denna film inte riktigt håller lika hög klass som den förra så är detta en välgjord, rolig och spännande historia som borde kunna roa alla i familjen oavsett ålder.

Likspett av Björn Hellberg (2017)

 

Flera personer oberoende av varandra vittnar om en djävulsliknande clown som skrämmer slag på människor i Staden. Först så tar Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor detta med en klackspark men när två cyklister hittas döda i samband med att denne cirkusutklädde person synts till så ändras statusen på mysteriet.

Som vanligt när det kommer till Björn Hellberg så är historien på något sätt underordnad det skrivna ordet. Hellberg formligen briljerar här och det är så pass imponerande att man faktiskt glömmer bort själva berättelsen och vilken utgång allt till slut får. En intressant del i böckerna om Sten Wall är att upplösningen tenderar att komma allt tidigare även om boken är långt ifrån slut. Om ni förstår vad jag menar?

LasseMajas Detektivbyrå: Kameleontens Hämnd (2008)

 

En myt innehållande en nedgrävd skatt, en stulen byst och en förbannelse, en nyligen frisläppt bov och ett kommande bröllop, en polismästare som tror att han håller på att bli galen och invånare i Valleby som är säkra på att han blivit det. Det är vad Lasse och Maja har att ta itu med och givetvis så löser dom två det hela i slutet så att lugnet åter kan lägra sig över den lilla staden.

En riktigt bra film regisserad av Henrik Georgsson som bygger på karaktärerna som författaren Martin Widmark skapat. Skådespelarna är fantastiska i sina karaktärer och historien är klurig och smart, det är spännande, roligt och dramatiskt men kan kanske vara lite läskigt för dom mindre.

Baron Blood (1972)

 

Original titel:  Gli Orrori Del Castello Di Norimberga

Amerikanen Peter Kleist (Antonio Cantafora) har kommit till Österrike för att ta reda på lite mer om sin farfarsfar Baron Otto von Kleist som gick under namnet Baron Blood och som sas ha torterat och mördat över 100 människor i sitt slott.

Han möts av sin morbror Karl (Massimo Girotti) som kör honom till slottet där han blir presenterad för den unga Eva (Elke Sommer) som jobbar med att restaurera den gamla byggnaden. Eva blir intresserad av Peters berättelse om sin anfader och när han säger att han har med sig ett dokument med en besvärjelse som ska kunna väcka den döde Baronen till liv så beslutar dom sig för att försöka.

Den Italienska regissören Mario Bava som ligger bakom den här filmen är ju en legend i filmbranschen och har ju inspirerat sådana som Quentin Tarrantino, Martin Scorsese, Tim Burton och Dario Argento men tyvärr så räcker det inte riktigt med en legend-status för att rädda just den här produktionen som är rätt sunkig förutom ett rätt coolt foto av Antonio Rinaldi och Mario Bava.

Själva historien är rätt löjlig och förutsägbar, skådespelarna rätt stela och dom få ögonblicken som är bra är tyvärr alldeles för få.