I 40 år så har Harold drivit affären Lunde Möbler på den lilla norska orten Åsane
men när IKEA öppnar så är han tvungen att slå igen, huset går förlorat till
banken samtidigt som hans hustru Marny drabbas av Alzheimer. Nu
när allting runtomkring honom rasat beslutar han sig i raseri för att ta sig till
Älmhult och kidnappa Ingvar Kamprad som han anser är skyldig till alla hans bedrövelser.
En komedi med en stadig mörk grund där skådespelarna lyser i ett iskallt landskap, där humorn är lika mörk som natten och där enda
minuset är att historien kändes lite för kort.
Miriam är skådespelerska, går på cancerbehandling en gång i veckan och
samtidigt passar på vid dessa tillfällen att besöka sin mamma Claire som bor i närheten av sjukhuset och som håller på att återhämta sig
efter en höftledsoperation. Den här pjäsen av Björn Runge har turnerat runt i
landet under en tid men just denna version är inspelad under våren 2019 av
SVT.
Ann Petrén är
enastående bra som den egocentriska modern som slår dövörat till så fort
dottern börjar prata om sina problem. Det är kolsvart humor, tragiskt och fyllt
av ångest och dom två karaktärerna är så mustiga och intressanta att dom inte
behöver mer rekvisita än ett bord för att fylla scenen.
Dom första 20 minuterna
i denna andra film om arkeologen Indiana Jones som även här spelas av Harrison Ford är enastående bra där ett sång
och dansnummer med divan Willie Scott (Kate Capshaw) på klubben Obi-Wan i Hong Kong inleder
allting och som fortsätter med en jakt på en diamant på dansgolvet och ett
serum som Indy måste få tag på och som sen fortsätter med en flykt i ett
fraktplan som störtar i Indien där Indy, Willie och Indy's polare Short Round (Ke Huy Quan) far ut över ett vattenfall i en gummiflotte för att sen stranda intill en liten
by och där själva det här äventyret egentligen börjar.
Detta låter ju
intensivt och det är det minst sagt och filmens faktiska höjdpunkt även om en
svindlande jakt i ett gruvschakt inte är långt efter.
Det är en bra och
storslagen film med bra skådespelare, maffig musik av John Williams, snyggt
foto av Douglas Slocombe och säker regi av Steven Spielberg även om det blir
lite för mycket när ett dödligt sällskap av lönnmördare sysslar med hemliga
ritualer i templets mörka källarlokaler och filmskaparna för att göra det så
äckligt som möjligt fyllt historien med tonvis av småkryp och ormar.
När man tittar på
trailern till denna komedi regisserad av Etan Cohen så verkar ju filmen vara
sanslöst rolig men tyvärr är det inte så och personligen så skrattade jag mer
när jag såg trailern på en minut än sammanlagt under hela filmen.
Will Ferrell som den
engelska mästerdetektiven Sherlock Holmes och John C. Reilly som hans
medhjälpare Dr. Watson är ju två rutinerade aktörer när det kommer till komedi
och har ju dessutom gjort några filmer tillsammans förut men här fungerar
samarbetet tyvärr inte som det ska för det är väldigt långt mellan skratten och
det mesta är enbart fånigt. Det finns en hel del vinkar till dagens politiska
klimat i både England och USA och även till andra filmer och en del coola
skådespelare gästar också historien i olika skepnader men det räcker ändå inte
för att rädda den här ganska bleka produktionen.
Visst skrattade även en
sur gubbe som jag gott vid några tillfällen men jag gäspade fler gånger.
Helena och Siri är tvillingar som blev
separerade som mindre och som växt upp i två olika världsdelar.
Nu får Helena som bor i Västeråshelt
plötsligt ett telefonsamtal från Siri som vill att hon kommer och hälsar på
henne där hon nu bor, på en institution kallad Himmelsdalen i dom
Italienska alperna dit man endast kan ta sig till med linbana.
Dagen efter att Helena anlänt och tillbringat
ett dygn med sin syster vaknar hon upp och inser att Siri drogat henne ochär
försvunnen och nu är det ingen som tror att hon är hon utan sin syster.
Det som Helenaförst
trodde vara ett paradisiskt rehabiliteringshem visar sig nu inhysa
grova brottslingar som sitter där för att dom aldrig mer ska få komma ut i
samhället och över allting så vakar överläkaren Dr Fischersom gör
vad som krävs för att hålla platsen skyddad från omvärlden.
En psykologisk mardrömshistoria där
huvudpersonen Helena som spelas riktigt bra av Josefin Asplundsom
för övrigt är den enda svenska skådespelaren i denna, ändå svenska serie som
befinner sig på en avlägsen plats tillsammans med psykopater och mördare och
där ingen tror att hon är den hon säger sig vara.
Det är intensivt spännande och obehagligt i 8 avsnitt och där slutet är så
abrupt och innehåller så många frågetecken att det helt enkelt måste komma en
andra säsong.
Den förra historien
slutade ju med att Ash sögs igenom en tidsportal och den här berättelsen börjar
med att han hamnar någonstans i medeltiden mellan dom två stridande Lord Arthur
och Henry The Red.
Det dröjer inte länge
förrän den arrogante demonjägaren från 1900-talet med sina moderna vapen tagit
över borgen där han hamnat och får veta av den vise äldre att han måste bege
sig till en förbjuden gravplats och hämta boken Necronomicon eftersom den
innehåller hemligheten om hur han ska kunna ta sig tillbaka till sin tid.
Han glömmer dock
givetvis bort det sista ordet i den mening han måste säga och släpper därmed
loss en armé av döda som genast beger sig mot borgen för att ta tillbaka boken.
Där den förra filmen innehöll lika hög % humor som
skräck så är skräckprocenten lika med noll i denna tredje del om Ash Williams
som även här spelas av Bruce Campbell och humorprocenten rätt låg faktiskt.
Det här är en komedi med äventyr och
actioninslag och personligen så tycker jag väl inte att denna har så mycket med
dom tidigare två Evil Dead-filmerna att göra och tyvärr så känns det som om
regissören och manusförfattaren Sam Raimi tagit i lite väl mycket här och
slutresultatet blir också bara rörigt och gapigt.
Visst finns det en del riktigt roliga scener
men dom blandas tyvärr med rätt billig buskis och då blir det som att skrattet
fastnar någonstans mitt emellan.
Njaaee..
Det här blir bara sisådär med tanke på att det
är en fortsättning på en av dom bästa och roligaste skräckfilmerna någonsin.
Sovjetunionen har en ockupationsstyrka i Afghanistan och i en region så styr den brutale Löjtnant Zaysen. Amerikanarna skickar in en hemlig styrka i området där Överste Trautman blir tillfångatagen och då dröjer det inte länge förrän hans vän John Rambo lämnar sitt lugna liv hos munkar i Thailand för att rädda sitt gamla befäl.
Sylvester Stallone som här spelar Rambo för tredje gången har även skrivit manus men vare sig hans skådespeleri eller historien håller ju särskilt hög klass. Han springer omkring och spänner musklerna med ett helt uttryckslöst fejs och dödar ryssar i hundratals och mitt i all skottlossning och mellan alla explosioner så har man försökt lägga in lite humor där John Rambo och Överste Trautman slänger lite vitsiga kommentarer emellan sig, vilket inte fungerar alls utan bara känns fånigt.
Näe, förutom en och annan sjysst filmad scen så är denna film regisserad av Peter Macdonald rätt sunkig.