torsdag 22 februari 2018

Blå Är Den Varmaste Färgen (2013)

Org Titel:  La Vie d'Adéle
År:  2013
Land:  Frankrike, Belgien, Spanien
Genre:  Drama, Erotik
Längd:  3 tim



Adéle utbildar sig till lärare och letar samtidigt efter den stora kärleken.
Hon tror sig finna den i Thomas som går på samma skola men när hon möter den punkiga konstnärssjälen och något äldre Emma så blir hon dödligt förälskad på en gång.


Det här dramat innehåller inte bara några av filmhistoriens hetaste och intimaste erotiska scener utan också ett fantastiskt skådespeleri av Adéle Exarchopoulos och Léa Seydoux i huvudrollerna som Adéle och Emma.

Dom andra skådespelarna är också bra men dom hamnar i bakgrunden pga av dom två i dom ledande rollerna och deras otroliga närvaro och hur dom liksom drar till sig kameran som magneter.

Det finns en dokumentär känsla i det här 3 timmar långa dramat regisserat av Abtellatif Kechiche som gör att det inte känns som om man tittar på en film utan mera står bredvid och iakttar verkliga livsöden.

Filmen blev väldigt uppmärksammad när den hade premiär för sina långa och närgångna nakenscener men jag tycker ändå inte att dessa känns utstuderade på något sätt utan äkta och viktiga för historien.








.



San Andreas Quake (2015)

År:  2015
Land:  USA
Genre:  Action, Thriller
Längd:  1 tim, 24 min



Den Los Angeles baserade seismologen Molly Dunn upptäcker en annalkande jordbävning som med all sannolikhet kommer att gå över 12 på skalan.
Hon försöker varna dom styrande i staden men ingen tror på hennes beräkningar och nu är hon tvungen att åtminstone få sin familj att tro på den kommande katastrofen.


2015 så kom det två filmer med jordbävning som tema och med nästan identiska namn, San Andreas och så denna San Andreas Quake i regi av John Baumgartner.

Det tog inte många sekunder av denna film innan jag insåg att detta inte skulle bli någon minnesvärd upplevelse.
Regin är lika stadig som en halt på trasiga kryckor och en tom flaska innehåller dubbelt så mycket än vad denna historia gör.
Aktörerna får Arnold Schwarzenegger att framstå som en karaktärsskådespelare och det enda speciella med specialeffekterna är att dom är speciellt dåliga.

När jordbävningarna sätter igång och det ska verka som att hela omgivningen rämnar så skakar helt enkelt fotografen på kameran och så får skådespelarna låtsas att dom inte kan hålla sig på benen trots att allting egentligen är helt stilla.

Droppen är när seismologen Molly Dunn, spelad av Jhey Castles och hennes styvdotters pojkvän Nick sittandes i en bil utanför stadens zoo blir attackerade av en förbannad flodhäst på rymmen.
Effekterna i Teskedsgumman från 60-talet överträffar denna scen dubbelt upp.

En riktig katastroffilm på alla plan.














måndag 19 februari 2018

Death Wish 4: The Crackdown (1987)

År:  1987
Land:  USA
Genre:  Action
Längd:  1 tim, 37 min



Paul Kersey är sen två år tillbaka i Los Angeles där han jobbar som arkitekt och har ett förhållande till den förtjusande journalisten Karen Sheldon.

Efter en kväll ute på stan så hamnar Karens tonårsdotter Erica på akuten där hon sen avlider efter en överdos av cocain.
Kersey får reda på vem som sålt knarket och tar hand om honom på sitt egna sätt.
Strax efteråt så blir han kontaktad av miljardären Nathan White som också förlorat en dotter till knark och som erbjuder Kersey all hjälp om han kan rensa upp bland stadens knarkligor.


Det är ju förbannat sorgligt att få uppleva en sån här skitfilm  regisserad av J. Lee Thompson som ju på 60 och 70-talet gjorde en hel del bra filmer.
Här märker man att han inte har någonting kvar av den där fingertoppskänslan när det kommer till att sätta ihop en historia till en färdig produktion.

Nu hade han ju i och för sig ingen bra historia att börja med men det ska man ju ändå som bra regissör kunna klara av.

Skådespelarna håller inte måttet, fotoarbetet känns billigt, regin är som sagt amatörmässigt utförd och manuset är totalt onyanserat som bara vill säga att alla som gjort någonting brottsligt kan skjutas ihjäl ute på stan, enkelt och okomplicerat.

En smaklös soppa.



Friday The 13th (2009)

Titel:  Friday The 13th
År:  2009
Land:  USA
Genre:  Skräck
Längd:  1 tim, 37 min



5 ungdomar är ute och campar vid Crystal Lake och vid lägerelden så berättar en av dom legenden om dom mord som begåtts i området för länge sedan och om Jason.
Det dröjer inte länge förrän dom inser att historierna var sanna och att Jason fortfarande finns i området. Dessa ungdomar syns efter denna kväll aldrig till igen.

6 veckor senare är Clay som är bror till en av dom saknade tjejerna vid Crystal Lake för att leta efter sin syster.
Han träffar på ett gäng som är ute och festar vid den enes föräldrars stuga men i området rör sig även Jason.


Efter alla dåliga filmer i den här serien så var det verkligen upplyftande att se den här nyinspelningen som man kan säga är ett hopkok av del 2-7 och som verkligen gav tillbaka lite av den respekt för Jason som man berövat honom under så många år.

I början av filmen så får vi se slutscenen (fast nyinspelad) ur den allra första filmen från 1980 som då regisserades av Sean S Cunningham som faktiskt också har varit med och producerat denna.

Den tyska regissören Marcus Nispel har här lyckats med att pussla ihop en riktigt intensivt tät, rå och våldsam film där fotografen Daniel Pearl glider runt med kameran och framkallar en ordentlig obehaglig stämning i varje scen och så har dom självklart använt sig av alla dom klassiska ingredienserna med festglada, kåta, rätt dumma ungdomar, ett par nakenscener och så förråd med allehanda verktyg och maskiner som då Jason kan använda till att brutalt göra sig av med alla i hans närhet, en efter en.

Tung skräckfilm med en Jason i toppform.







söndag 18 februari 2018

Die Another Day (2002)




Efter att ha blivit tillfångatagen i Nordkorea, suttit inspärrad där och blivit utsatt för tortyr i 14 månader så släpps James Bond i utbyte mot att Nordkorea får tillbaka en av deras agenter som suttit inlåst i USA.
Hans nyvunna frihet uppskattas dock inte av alla och han misstänks ha tjallat på en agent under inflytande av droger i fångenskapen.
Han fråntas sina rättigheter som agent men beslutar sig för att på egen hand få fatt i den som satte dit honom.


Som vanligt i en film med Agent 007 så sparas det ju inte på krutet och här tar det inte mer än någon minut förrän så gott som hela gränsen mellan Nord och Sydkorea exploderar och Bond i skepnad av Pierce Brosnan jagas i svävare av halva den Nordkoreanska armén.

Sen kommer förtexterna och strax därefter så är vi i Kuba där Bond som då springer på en underskön Jinx Johnson spelad av Halle Berry och knappt hinner få av henne kläderna (eller är det kanske hon som får av honom kläderna) innan han spränger ett laboratorium för genteknik i luften för att sen hastigt bege sig till London och briljera i en riktigt cool och lång fäktningsduell.

So far so good måste man ju säga, Brosnan som jag personligen gillar som Bond är bra, Halle Berry sköter sig också som den mystiske amerikanska agenten där man är lite osäker på om hon är ond eller god och så har vi givetvis den obligatoriska busen som här är den ofantligt rika diamanthandlaren Gustav Graves (ja, eller vem han nu är) som gestaltas av Toby Stephens och som jag nog tycker är en av dom tråkigare busarna i Bondhistorien.

Filmen flyter på bra ända tills hela sällskapet av hjältar och banditer hamnar på Island där allting spårar ur och blir riktigt fånigt.
Här har regissören Lee Tamahori tagit sig vatten över huvudet och klarar inte av att hålla ihop historien. Effekterna håller inte, omgivningarna ser ut som några överblivna kulisser från någon 50-tals film och allting blir nästan skrattretande dåligt och efter det så känns det som om han inte riktigt kommer igen så det som började så bra slutar rätt kasst.

Det här är faktiskt den första Bondfilmen sen 1963 där någon annan än Desmond Llewelyn spelar Q. Llewelyn avled efter förra filmen och har här ersatts av John Cleese i rollen som den buttre uppfinnaren på MI6.

En film som började bra men slutade rätt dåligt trots bra skådespelare och sjysst foto designad David Tattersal.



fredag 16 februari 2018

Innan Vi Dör - Säsong 1 (2017)





Polisen Sven försvinner mystiskt en dag på jobbet och när avdelningen Org Brott med poliserna Hanna och Björn tar tag i ärendet så visar det sig att Sven hållit på med att undersöka den Kroatiska familjen Mimicas allt annat än lagliga affärer.
Det visar sig att Sven haft en hemlig infiltratör kallad Inez på familjens restaurang som Hanna och Björn nu försöker få kontakt med.


Hårdföra MC klubbar, knarksmuggling och mord, hemliga förhållanden och korruption är bara några ingredienser i den här 10 avsnitt långa TV-serien. 
Det tar något avsnitt innan man kommit nära alla karaktärer men sen så är man ordentligt fast och det är olidligt spännande ända in på mållinjen och med mycket bra skådespelare.

Enda minuset är egentligen att en så här stor härva ska nystas upp i sista avsnittet och att det kanske blir lite för mycket på en gång där på slutet. 




I.T. (2016)

Titel:  I.T.
År:  2016
Land:  Irland, Frankrike, USA
Genre:  Thriller
Längd:  1 tim, 35 min



Flygbolagsdirektören Mike Regan är mitt uppe i en affär som är livsavgörande för företagets framtid när tekniska problem håller på att förstöra allt.
Eftersom Regan inte är den mest kunnige vad det gäller sådana problem så anlitas IT-konsulten Ed Porter.
Porter visar sig vara så duktig så Regan bjuder hem honom till familjens hus för installation av fullständig säkerhetsutrustning.


Kul att se Pierce Brosnan i en sån här svettig thriller där han och hans familj förföljs av ett riktigt psykfall.
Själva historien är ju inte unik på något sätt, man har sett liknande upplägg ett antal gånger förut men regissören John Moore har här gjort ett skickligt jobb och även om man vet ungefär vad som komma skall så blir det aldrig tråkigt på nåt sätt.

Det är riktigt nervpirrande och James Frecheville som spelar tekniknörden Porter är ju riktigt läskig.
Han påminner lite om Andy Robinsons psykkaraktär i Dirty Harry från 1971.

Tajt regisserat och bra skådespelare med bla Michael Nyqvist som teknikexperten Henrik som ju här gjorde en av sina sista roller.
Mycket spännande, till och från riktigt våldsamt.












Kungens Hemliga Resa av Johan Gyllenswärd (2020)

  Under täckmantel så reser den svenska kungen Gustaf II Adolf i början av 1600-talet till Berlin för att fria till Maria Eleonora. Med på r...